harpasione

Man skulle ju kunna tro det, tills man känt av det. Kram

Ångest är en mycket kroppslig reaktion, beklagar att du dessutom måste drabbas av den! Snöiga hälsningar från Drivan i skogen

Tyckte att du skrev så bra i ett av dina första inlägg att "otur" är ett bättre ord än "orättvist". Fem år senare så håller jag inte med längre. Det är genuint orättvist att det här händer dig. Jag har följt dig några år nu och blev rejält förskräckt när du gjorde din Thorsten Flinckare. Det är klart att det aldrig riktigt går att förstå vad du går igenom, men ändå har jag så många skrattat med dig, förfasats med dig, gråtit över eländet och länge efter ditt inlägg gått och fnurlat på dina ord. Just nu snörps strupen åt, utan att vara i närheten av ångest så är oro och empati likväl en fysisk reaktion. Också.

"Min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen". Som han sa.

Jag önskar så att något mirakel inträffar. Vill hålla din hand.

Kära älskade Tina! Mot ångest finns det väl piller så du åtminstone slipper den? Om jag kunde göra något för dig...säg och jag gör det.

Lisa, vem sa så?

Per Lagerqvist.

Pär

Ja, Lagerqvist och Harpasione beskriver det så...
Själv tycker jag att illamående och ångest är förvillande lik, och att det ena ger det andra. Jag hoppas verkligen att det lättat nu, Harpasione?

En klok person lärde mig om ångest för några år sedan. Kunskap som har visat sig praktiskt användbar.

Som alla känslor kommer den från vårt eget kärleksfulla inre. Den vill oss inte illa, det vill inga känslor. Den vill avleverera ett budskap - faktiskt om kärlek, men det är inte lätt att förstå när man ligger där. Problemen uppstår när vi spänner oss och inte vill veta av ångesten. Då fortsätter den att bulta på vår dörr och allt blir bara värre och svårare att hantera.

Vad man måste göra är att övertyga sig om att ångesten inte vill en illa, och hitta ett sätt att släppa in den. Själv peppade jag mig med Di Levas låt "Vi är själens krigare". Så vad ska man göra? Svårt att beskriva annat än i metaforer, men till syvene och sist handlar det om att acceptera ångesten och känna den fullt ut. Låta den göra sitt jobb klart.

Då försvinner den (det kan gå på några sekunder) och efterlämnar en känsla av stor frihet och lättnad som till och med kan göra att man önskar den tillbaka. Då har man tagit emot budskapet. Personligen tror jag att det har att göra med andlig tillväxt; man blir större och starkare när det sker. Lugnare också.

Detta lärde mig min kloka vän, men jag talar också av egen erfarenhet efter att ha lyckats efterkomma rådet. Jag vet att jag har nämnt det här förut men nu gör jag det igen: Ingmar Bergman talar fint om detta i slutscenen av Såsom i en spegel. "Det är som en benådning" tror jag att han låter Gunnar Björnstrand säga.

Jag vill inte förringa ångestens vånda och låta klämkäck, jag säger inte att det är lätt. Men jag tycker att man ska se på det som ett slags utvaldhet: Gud (eller ditt eget gudomliga inre) vill säga dig något, vill se dig växa. All smärta är lättare att hantera om man ser en mening i den. Det finns en mening i ångest. Det vet jag. /Mooseeyes

Du skrev ju bara om din upptäckt att ångesten tar sig fysiska uttryck, inte mer än så. Min utläggning blev lite längre och kom att handla om annat. Mer ett svar på vad kommentaristerna skriver om hur förskräcklig ångesten är. Och visst tar den ett fult trolls skepnad. Men det ska man inte låta lura sig av. /Mooseeyes

Ville bara säga hej, hittade din blogg idag. Du skriver bra. Min bästa vän har ALS och jag arbetar som assistent åt henne en dag i veckan. Nyttigt att få läsa dina tankar.
//A-K

Så gräsligt!!! Svårt att veta vad man ska "säga" och ändå vill man säga något. Du beskriver saker väldigt bra. Så där så det nästan snörs ihop för en själv lite... jättekram

"Låt ångesten komma ... släpp sen taget om den. ...låt den inte bosätta sig."

Ett råd jag fick för en stund sen. Jag vidarebefordrar det härmed. /Mooseeyes

Hej Tina!
Först vill jag bara tacka för ditt sommarprat....bättre att lyssna sent än inte alls :) Jag har gott om tid för jag är sjukskriven sen ett tag tillbaka pga utmattnigsdepression, så jag passar på att lyssna en del på p1. Blev oerhört gripen av dina tankar och åsikter. Jag försöker lära mig leva i nuet och inget annat så tack för att du påminde mig!
Ångest ja...det är fullkomligt galet när man väl har råkat ut för det. Det känns verkligen som en tyngd över bröstet, att luften tar slut och är väldigt obehagligt. För 7 månader visste jag inte vad ångest var men nu vet jag.
Stor kram till dig och välsignelsens tankar från Småland!

Lite trösterikt är det ju också när man sitter här att veta att andra har hittat vägar att hantera sin Ångest. Stor eller liten spelar ju ingen roll, när den drabbar en har man svårt med proportionerna. Tack Mooseeyes för hoppet och tack Harpasione för perspektiv och mod.