Håller med!!
Du skriver så otroligt bra. Man tappar andan.
Idag promenerade jag och lyssnade ännu en gång på ditt helt fantastiska sommarprogram. Tack.
Jag tror att jag förstår hur du menar.
Å ena sidan lidandet, å andra viljan att leva trots allt.
Vi har två urgamla tikar och är så osäkra om de mår bra eller om de lider. Kollar in minsta tecken. Rullar hon sig i gräset? Hoppar hon upp när maten kommer? Vill hon bada? Ska man avliva en och låta den andra sörja?
Samtidigt läser man ibland om folk som vill dö men inte får. Hur visar en gammal tik att hon inte vill mer? De är faktiskt skitdåliga på att kommunicera... Eller vi på att avläsa detta.
En hund kan inte skriva på dator. Det vore enklare.
Ligger mycket i det. Vi är bra på att hitta på förevändningar. Att ta hand om ett gammalt sjukt djur är besvärligt, ju. Inte gör de någon nytta heller. Men att se egenintresset i vitögat tar emot. Ofta kanske vi helt enkelt inte vill se lidandet, eller dödsprocessen, för att den påminner oss om vår egen, som en dag ska komma.
Å andra sidan...
Oavsett vilket: ärlighet varar längst. /Mooseeyes
Ja, hur kan man avgöra en sådan sak?
Vår gamla katt var ganska sjuk och jag också.
Assistenterna kunde inte ta hand om katten.
Det var inte lätt men vi frågade en som kunde
prata med djur. Katten tyckte om henne direkt
och katten sa att det var ok. Han skulle vara
kvar oavsett levande eller död. Vi valde att
avliva honom hemma med alla nära. Jag gråter
fortfarande fast det var fyra år sedan. Ibland
ser jag en glimt av en katt som springer förbi?
Kanske är det som han sa.
Vill påminna om fiskgjusarna i Åbo skärgård i Finland på ön Seili.De fick tre ungar 6.6. och det är helt underbart att följa deras liv nu! Jag länkade till webcameran( balticsea) nyligen( bland 45 kommentarer mot slutet någonstans),skall försöka igen(länken där tidigare funkar!):
http://www.balticsea.now.info/en/Home/explore_0/webcameras_0/ospreynest.html.stx
Man kan få härliga bilder med högerklickandet, och spara om man vill.Fiskgjuseungarna växer hela tiden och pappan hämtar jättestora fiskar stup i kvarten;)
RÄTT ADRESS:
http://www.balticseanow.info/en/Home/explore_0/webcameras_0/ospreynest.html.stx
Det är faktiskt balticseanow.info utan extrapunkter!
Sorry!/Taran Kolla på ljuset just nu(småttingarna syns i dagsljus) i skärgården!
... på det fjärde det ske,
på det femte gäller det,
på det sjätte SMÄLLER det!
...eller hur var det nu?
... på det fjärde ska det ske,
på det femte gäller det,
på det sjätte SMÄLLER det!
...eller hur var det nu?
Du skriver så fint så jag blir alldeles varm i hjärtat... Mina djur vill inte heller dö, dom lever och får bli gamla. Jättegamla!
Precis som tant Elin blev jag alldeles varm inom mig. Sedan knep det till om hjärtat.
"Gamle Svarten" dök upp i mitt minne! Hästar, hundar och katter har störst chans att få en värdig ålderdom tror jag - trots allt. Men aldrig har jag hört talas om att någon behållit en ko. En ko skulle nog aldrig få gå på en grön äng och beta, bara för att ha det bra.
Jag viftar försiktigt med en solfjäder och hoppas du får en bra sommar! <3
Nej, det finns ingen som för djurens talan, förutom Karens berättelse vilken jag tyckte var fin. Jag tror eller nästan vet det finns människor som kan tyda djuren, jag har själv upplevt det. Dessutom har jag hört detta tidigare, att ett älskat djur som inte finns längre, visar sig som en skugga och skymtar förbi...den finns där runt omkring
Många svårt sjuka med smärtor och som vill dö säger att om de varit ett djur hade de fått sluta p.gr.a humanitära skäl. De menar att människor behandlas sämre än djuren. De som förespråkar "Rätten till vår död" när livet blir alltför svårt menar att de själva vill avgöra sitt öde. Det är så svårt... Jag minns när jag läste om Maj Fant så såg hon döden som en vän, när livet blev ohanterbart. Jag tycker ändå det är en skön och trösterik tanke.Önskar dig också en bra sommar
Kram/Maggan
Jag skulle ha ordnat dialys till alla de tre älskade katter, som jag i deras 18. år har varit tvungen att låta få en avlivningsspruta i buken! Om det hade funnits dialys till katter! Om katternas livskvalitet hade blivit god med hjälp av dialysen, och trots den! När man har ansvar för ett djur, så har man ansvar att ge det så bra liv(mat, mediciner, stimulans, vaccinationer, tandvård etc etc) som möjligt, utan smärtor som plågar djuret, så de kan njuta av livet mera än det är besvärligt för dem. Och även om sorgen inför beslutet och själva händelsen går att återframkalla i all sin bottenlöshet nästan innan någonting har blivit bestämt, så är man ansvarig att tänka på djurets livskvalitet, inte på sin sorg och kommande saknad.
Djurägaren måste föra djurens talan annars skall man inte ta hand om några djur! Människor kan leva med hjälp av tekniska lösningar och få näring via sond, andas via maskiner, rensa blodet i dialys tre gånger i veckan, transplantera organ etc etc utan att göra avkall på hela sin livskvalitet; kommunicera, känna med,observera, lära sig, bli klokare, bli glad och upplyft etc. Och naturligtvis få del av den skuggigare sidan av livet med smärta, frustration, sorg, och saknad av allt möjligt! Jag saknar nästan hela mitt liv, men jag har fortfarande bra stunder och jag har min katta Selma kvar, gammal och njursjuk, men glad över livet!
Albert Camus skrev i " Le Mythe de Sisyphe" 1942:"Man måste tänka sig Sisyfos lycklig"... Han, som fick som straff för sin olydighet, rulla upp stora stenbumlingar mot toppen av berget om och om igen...Redan då såg man lidandet som straff från gudar, eller försökte hålla folket i tukt!;) Men hjälper det att stå ut med alla livets ingredienser,
om man kan tänka sig lycklig!!! Visst gör det det!
Ja, djur vill leva. Så mycket att de maskerar att de har skador, låtsas som det regnar och försöker hänga på de andra (flockdjur). Nästan ingen vill ta hand om djur, men de allra flesta vill köpa billig kyckling och annat kött i de stora diskarna. Man köper billig nötfilé från Brasilien och klagar på de svenska bönderna. Det är inte svart och vitt förstås, men hur ska vi lösa den ekvationen? Såklart behöver djurhållning regleras, det är väldigt viktigt. Och att djuren kan leva så naturliga liv som möjligt (våra domesticerade djur, om vi ska ha kvar dom). Som tur är finns det KRAV-märkning av kött, vilket garanterar att regleringen av djurhållningen håller ännu lite hårdare och naturligare nivåer. Såhär långt är jag inte vegetarian än (som jag var som ung vuxen), men jag tycker att det är viktigt att våra husdjur har det så bra de kan ha det. Och det är viktigt som konsument att man förstår att den köttbit man köper förstärker det produktionssystem köttbiten kommer ifrån.
Och det var kul att kika på fiskgjusarna. Det är fortfarande inte så vanligt att tänka sig livet som i grunden ett lidande med variation och glädje och lycka är sådant vi kan förvalta som ett insatt kapital i minnet och känslan och tanka oss vidare med det, till nästa glädje och lycka. Men visst, utmaningarna och lidandet kan vara utom proportion och där står jag mig slätt. Jag blir en lättfoting i det sammanhanget (missförstå mig rätt).
Tack snälla kloka Tina för dina underbara ord!!!
Du vinklar en viktig debatt!
Jag kan inte fatta att läkare år 2012 har så ålderdomliga åsikter. Jag kostar för mycket och
har inget värdigt liv enligt andra.
Men jag VILL LEVA och LEVER NU!!!
Ja, vilka är vi att avgöra...