Inte ens

Vem blir jag om jag inte ens kan skriva?

Vem blir Tomas Tranströmer när han inte kan skriva?

Men han kan ju för faan spela piano
och äta rostat bröd.
#1 - - Mari:

Du är bäst ändå. (Fast egentligen ska man väl aldrig jämföra sig med någon annan...)

#2 - - Taran:

Who am I without....?



Du skriver ner några ord, sätter igång miljoner tankar hos en...man flyger iväg.. via några galaxer. Du är en tankeresaentrepenör av högsta rang!!!Ingen kan "sjunga en ner i mossen" på samma sparsmakade sätt som du suktande efter rostat bröd, varm korv, kall öl och annat man kan stoppa i ett mänskligt avfallskvarn...



Har du tränat på lugnets och lyckans mantra? Det är livgivande och klart vägledande i alla slags stunder. Om du känner dig extra lat, kan du be assistenterna upprepa OM eller AUM, och besöka galaxer så enkelt, på det sättet; om man vill förstås;)

#3 - - Anonym:

En tunn kost blir det för dig att livnära sig på. Om du blir som du befarar. Minnen och förbiflygande moln. Då får du hitta på ännu en ny strategi. Jag kan tänka mig följande: förtunnad, förtätad. Ibland det ena, ibland det andra. Jag talar då om upplevelsen av vem du är. Lätt blir det knappast, men kan nån klara det är det du. Kom ihåg: tidvis räcker långt. /Mooseeyes

#4 - - Anonym:

Det var längesen man fick se en bild från ditt liv här på bloggen. Skulle va trevligt. Lika långa naglar som förr?

#5 - - O:

Jag tänker! Alltså är/finns jag.

Det citatet inledde en filosofilektion när jag gick på gymnasiet. Eftersom det är över 50 år sedan så minns jag inte vilken filosofen var.

Det känns svårt att tänka sig att du, kanske så småningom, sitter med alla dina tankar och inte kan dela dem med någon.

"Fjärilen i kupan" gav ju bara möjligheten att svara ja eller nej, med blinkningar, har jag för mig.

#6 - - Taran:

Descartes hette filosofen, han som dog i Stockholm på Kungliga (iskalla, dragiga) slottet,bara efter några månaders lektioner till Drottning Kristina, i lunginflammation.

Och Harpasione blir inte tyst! Hon är väl orolig över att tappa den absoluta toppnivån, när hon också fyllt 80 år. Stroke skulle ha drabbat henne redan om det fanns svaga ställen; och nu äter hon inte mättade fetter, salt och socker ,inte stressar, inte förbrukar för mycket alkohol, inte sover alldeles för litet, inte går med inflammationer eller för högt blodtryck för länge, inte röker osv. Inflammationsteorin börjar vinna mark för stroke och hjärtinfarkter, folk går längre tider med förkylningar, hål i tänderna och var på andra ställen;) och kroppen hittar på otrevliga överraskningar, och de andra riskfaktorena ökar risken! Vilken otrevlig föreläsning, men jag kände mig kallad. Dessutom handlar det ju om viktiga saker för oss alla



"Cogito ergo sum".Det går inte att tvivla utan att tänka, och inte att tänka utan att finnas till! Bra tänkt O !!

#7 - - Ida:

Du blir saknad.

#8 - - Maggan:

Tina...vill tala om fast du kanske redan vet. 2 maj 12-22 Boulevardteatern hålls en stödgala för Maria Eggers som har ALS. Debatt med inbjudna gäster, föreläsningar, livskvalite´i vården mm. Intäkterna går till forskning och en stor del till healing, massage, stödterapi och stresskonsult för Maria samt distribution av en bok av Maria där hon bekriver hur hon upplever och känner, om vården e.t.c. Kunde det vara något för dig ?

Kram

#9 - - Håkan (&G):

Som ett eko

Naturligtvis har du många samma tankar som Gerd.



Mitt kanske tråkiga svar är att du är fortfarande den du är, men tråkigt nog bara i våra ögon, inte i dina.

#10 - - Mooseeyes igen:

Idas lakoniska svar tyckte jag mycket om.



Det blir du sannerligen. Isåfall. Saknad.



Vad gäller ditt eget liv så fortsätter det isåfall nånstans, ungefär så som Taran målar upp, tror jag. Tyvärr kommer ju de riktigt starka upplevelserna av det slaget oftast glimtvis. Men då! Är det lika bra som rostat bröd. Nej bättre! Och bättre än sex. Känslan av mättnad man får i munnen efter en sån upplevelse är som "bröd som mättar hunger". Kan man stå sig på ett tag, skulle jag tro. /Mooseeyes

#11 - - Gise:

Ja, vem blir man när man inte längre kan det man ... kan?

Såg ett TV-program där människor talade om krossade egon och hur "nyttigt" det var för framtida karriärer. Men om framtiden inte finns - vad nyttar det då att alla ens färdigheter smulas sönder?

MEN som någon sa här, du hör till dem som alltid kommer att finnas i det du skriver och har skrivit!

#12 - - Harpasione själv:

Gise!!! Kul att höra från dig. Jag har tänkt på dig.

#13 - - Gise:

Jag tänker jämt på dig och läser allt

Dina ord träffar ofta obarmhärtigt rätt

och den kommentar jag oftast kommer på är "Amen"

... och det kan jag ju inte skriva ;-)

Gise



#14 - - Helena:

Som faktiskt inte vet vem "Gise" är, men däremot fick en tanke om din kommentar "Amen" - kanske är det just precis det man skulle skriva/ tänka lite oftare... Istället för att fundera, vrida på argumenten, försöka hitta tröst, bot, bättring - en ljusare syn på tillvaron... Kanske skulle man bara skriva "amen" ??? Det ska jag grunna lite vidare på ....

#15 - - Taran:

Skulle man bara skriva " Amen", " Amen Halleluja" i bemärkelsen "bravo" , "jag instämmer", "det är sant, pris ske Gud" så skulle man ju bara kvittera, skriva under att man läst men missa allt det där du skrev Helena!Nu får ju bifallet kläs i egna ord, och det är nog nyttigt att rota i själens skrymslen. Om det nu är där man rotar?! "Amen" låter litet väl mycket väckelserörelse i mina öron, men det är väl en smaksak. Alla blir saliga på sina sätt.Inshallah, tänkte jag skriva; ska grunna litet på det ;) Lycka till i morgon!!!!Du ÄR bäst!!!!



#16 - - Maggan:

LYCKA TILL imorgon

Kram

#17 - - Helena:

Taran: Men jag tänkte liksom lite så, att ibland tror jg att vi är så upptagna av att lyssna till vår egen inre monolog, fundera ut ett svar, försöka visa "min" synpunkt så att vi kanske missar att lyssna "ordentligt" ? Jag tycker det är så himla skönt att känna att jag blir lyssnad på,att få prata till punkt utan att bli överhopasd av käcka idéer, förslag på vad jag kan göra och tycka, utan kanske bara få säga det där jag behövde få säga... och det var nog det jag tänkte, att ett "amen" kanske kan vara en bekräftelse på " japp, jag har hört dig"... Sedan är det väl lite "väckelserörelsevarning" på ordet - men det kanske kan användas av oss sekulariserade sökare också ? Konsten är väl kanske Taran, att ha en känsla för när man/vi/ jag "bara" ska lyssna och "kvittera" och när det är läge för mig att presentera mina åsikter och att göra det utan att förringa din upplevelse, din historia, utan att skifta fokus från dig till mig ... och allt det andra svåra, härliga och utmanande i att leva tillsammans och möta andra människor

Inshallah på dig =)

#18 - - Taran:

Helena: Tycker du verkligen, att vi lyssnar dåligt här? Ibland funderar jag ett dygn på Harpasiones text och på min egen text; så till slut kan jag dem utantill! Det måste till ett annat ord än " Amen" som "kodord" för att markera lyssnande, och bekräftande, enligt mig. Om du inte menar känslan i gamla kyrkorum och prästen mot församlingen, och " Amen" till allting av församlingen; för då reser sig håren på mig och jag kan tänka mig att gå ur alla kyrkor( en gång till ;))Förlåt Franck, är man sekulariserad så är man. Vissa ord är liksom mera laddade än andra. Och i den här cybervärlden kan nog alla ord missförstås. Men "Amen" enligt mig är inte någon säkerhet till att man har hört och lyssnat noga, fördelen här är ju att man kan läsa och begrunda flera gånger för att förstå mera för varje gång( kanske).Amen och Assalam alikum på dig Helena ;) Tänk inte bara på vad du skall skriva nu =)

#19 - - Helena:

Taran: Nä jag tänkte inte bara på sammanhanget här inne - utan på alla möten jag är med om och där jag upplever att både jag och andra ibland nog är mer sysslesatta av att formulera ett svar, ligga steget före i tanken istället för att helhjärtat ägna oss åt att lyssna. Jag tycker att jag ser det härinne också, ibland när det kommer ett "svartare", svårare inlägg så tycker jag nog att vi alla tenderar att försöka hitta en ny infallsvinkel åt Harpasione, försöka trösta, lindra - och det är väl inte så konstigt egentligen, men jag kan samtidigt tänka mig att det kanske ibland kan uppfattas som att man försöker "släta över"... Och det var egentligen det som väcktes inom mig när jag läste Gises formulering; en del saker kanske man bara behöver få säga, utan att få så mycket svar, men samtidigt känna att de blev emottagna...

Googlade på "amen" och det kan tydligen betyda ungefär "sannerligen" "trovärdigt" och för min del tänkte jag inte på högmässan och ett avrundande "Amen" som sätter punkt och manar till tystnad och underlåtelse ( eller vad det nu gör i kyrkan) utan snarare som en markering på att jag har hört, jag har tagit emot och just nu kan jag sätta en punkt där, för jag har inget direkt jag måste tillföra... Flummigt, kanske och svårt att exakt förklara för en annan människa, än mer i text utan att kunna betona exakt där jag vill...

För min del är det så, att när jag läser nå´t härinne så sprider det sig ut över andra delar av min tillvaro, blir inte bara ett fenomen härinne på bloggen - utan saker jag kan känna igen och fundera över i andra sammanhang, så det här med lyssnandet var också en generell fundering... och lite tänker jag på vad jag ska skriva - men inte så att det blir alldeles prestationsångestskapande... =)

#20 - - Franck:

Lycka till ikväll!!! Vet att du har skogen i ryggen! Och oss!

#21 - - Taran till Helena, och andra också:

Ditt skrivande lockade mig att skoja litet, men jag förstod nog( tror jag) vad du menade, och delar i stort med dig din sista mening. Det kanske är också så, att mina kommentarer lätt kan missförstås eller tolkas som att jag slätar över, som du sade( jag vet, du menade allmänt!) Ett "Amen" skulle ju vara lättare att skriva också, alla skulle tänka ungefär likadant om den kommentaren och ingen skulle bli upprörd eller ledsen, eller glad(?), eller tänka kullerbyttor med svårighetsgrad 7.8(:=))Det är också sant, att man inte riktigt kan förklara hur man menar här, för att alla nyanserna, minerna, betoningarna flyger bort och slukas av rymden. Som Franck också har skrivit om, ibland är det frustrerande att bli missförsådd alt inte förstå ironin eller som jag brukar säga: inte förstå någonting säkert, bara litet famla i mörkret efter någon liten ljuskälla. Alla andra är tyst, kanske har de sagt "Amen" och förstått allting på en gång, man själv fattar ingenting eller helt fel?! Hur kul är det egentligen på skalan? Litet som att gå på en minerad mark och ha kommit till mitten av fältet. Då brukar jag alltid tänka: sedan när du(=jag) har ridit ut denna storm och klarat dig levande så lägger du av, kom ihåg!!! Men sedan känns det som att vi alla här på bloggen har befunnit oss tillsammans i livsfara, och jag måste försöka hjälpa så många som möjligt ur den. Riktigt komplicerat, och säkert helt sjukt i mångas öron, men jag vet åtminstone själv, vad jag menar och hur det känns. Litet som livsfarliga klättringar när man var liten: en fasa att komma upp och spännande samtidigt; sedan nästan fruktansvärt svårt att vinna rädslan och hitta modet att ta sig ner! Ändå fortsatte man klättra för högt och till svindlande höjder. Någon skulle säga till en: "Nu är det bra Taran, du får sluta skriva, alla tycker att du förtjänar det( positivt menat!).



Om man fortfarande hinner önska lycka till, så gör jag det också!!!!!!!/Kram

#22 - - Ylva La:

Kanske är du där på scenen JUST NU!

Är så otroligt nyfiken. Blundar och målar upp bilden framför mig. Jag hoppas att det går bra, att du har kul och att publiken njuter och tjuter.

#23 - - Gise:

Håller med er Taran och Helena

Och jag HAR inte skrivit Amen (ännu)

Men jag begrundar varje ord på Harpasiones blogg.

Och beundrar.

Sol på er alla!

#24 - - O:

Tack för en trevlig poesiafton. Din första dikt var BÄST! Hoppas du får tävla vidare. (Jag stannade inte tills resultatet var klart. Lite snopet att vi måste gå ut innan allt var avslutat.)

Önskar att jag kunnat busvissla!

#25 - - Kristina S:

Jag hoppas att du vann! Jag hoppas att du hade roligt oavsett vem som vann!

Fast det vore spännande att få läsa de dikter du tävlade med. När man nu bor så långt bort att man inte kan delta.

Och sedan en helt annan sak. Taran, är du man eller kvinna? Det har jag funderat länge på. Först trodde instinktivt att du var en man. Men sedan en tid funderar vilket. Förresten samma fråga gäller Mooseeyes. Inte för att jag tror att "Män är från Mars och kvinnor från Venus"... Egentligen så tycker jag att av våra 46 kromosomer är bara 2 könskromosomer, dvs max 5% av det hela. Eller t o m 2,5% eftersom alla har ju en X. Och resten - det borde ju vara neutralt. Men på något sätt skulle man vilja föreställa sig den man läser. Mooseeyes, ok, kan tänka mig ett par vackra älgögon och struntar då blankt i ifall det är en ko eller tjur (kalv är det säkert inte). Men vad betyder Taran? Det blir för abstrakt för mig. Kan någon hjälpa mig?

#26 - - Mari:

Här kommer den efterlängtade länken: http://www.youtube.com/watch?v=mjWE0BjmyvY&feature=youtu.be



Hoppas nu bara att det kommer att fungera som det är tänkt...



Detta var en riktigt häftig upplevelse att vara med om. ALLA i startfältet var riktigt bra i mitt tycke. Men såklart var H bäst - men det visste ni ju redan.



Att vi fick avsluta tävlingen utomhus, vilket O redan sagt, gjorde att det blev ett ännu bättre slut på evenemanget än man kunnat tänka sig. Det uppstod en härlig och fin stämning bland oss som stod nära varandra och lyssnade på de två sista, som fick ställa sig på en bänk utanför biblioteket och deklamera sina dikter utan mikrofon.



På cykelturen hemåt bar jag med mig känslan av att det finns hopp för mänskligheten!

#27 - - Mari:

P.S. Som ni märker är det en lite skakig inspelning. Det var svårt att hålla armen stilla. Särskilt när jag inte kunde låta bli att skratta. Kram och godnatt!

#28 - - Taran:

TACK MARI!!!!Jag skrattade också så tårarna rann, vad roligt det var! GRATTIS Harpasione! Du är bäst!!

Kram och godnatt!

#29 - - Mooseeyes:

hahahahahaha.....



UNDERBART, ren kommunikationsekvilibristik ju.



Tack Mari, tack Tina!



Kristina: Jag är man. Lite fundersam men glad är jag åt att det inte genast lät sig genomskådas. Jag är gärna både man och kvinna om det går. Det tycker jag att alla ska vara, när den grönaste medelåldern är förbi. /Mooseeyes

#30 - - Taran:

Fint skrivet Mooseeyes med vackra ögon;) Då kvittar det ju om man är kossa eller tjur.

Här på Harpasiones blogg får alla vara sina udda äkta oäkta jag; alla som vill vara det eller vara det här just. Här finns luft och frihet att uttrycka sig klokt eller dumt; de flesta som läser kollar väl vad alla har skrivit?! Och vi får en massa intressanta tankar och går genom omvälvande känslor av alla dess slag. Skulle jag vara en Kerstin Thorvall-fan, skulle jag säga, att jag är en grön bänk i Paris; skulle jag låtsas så skulle jag vara en fattig bonddräng jättegärna. Men jag tror, att Kristina har blivit ledsen över någonting jag skrivit utan att det har varit min avsikt att såra; eller också är jag litet för udda och skrämmande "för abstrakt" för att få ihop till en respektabel äldre sjuk människa bärande på många vanliga och ovanliga erfarenheter. Jag har alltid varit nyfiken och velat lära mig så mycket som möjligt, också sådant som jag kanske inte har kommit att använda senare. Det har varit kul, och lärorikt; intressant och kanske litet udda. Men jag har fått blomma rätt fritt som vuxen, och jag har varit respekterad och älskad som den jag är. Du efterlyser hjälp till att förhålla dig till sådana som jag. Jag efterlyser litet respekt och god stil, och är litet förvånad ändå över detta personliga angrepp. Men mycken animositet härstammar från okunskap och rädsla; och bara i vår galax kan det finnas 10 miljarder beboeliga planeter, vilket automatiskt låter mera intressant och positivt än hugg under bältet i cyberrymden. Och jag heter på riktigt Taran, som lär betyda "Den mäktiga". Men jag har bara makt över mitt liv och mina handlingar, och ansvar.



Youtube-klippet var roligt idag också! Jättekul, att Mari gav oss denna present till minnenas arkiv!! Och Harpasione, som inte tycker om mintkakor!! Vad skall man ge henne då?! Ja, en kram!/ Taran

#31 - - Helena:

Taran - och alla andra... Ibland snöar vi in på nå´t och det kan väl vara helt OK... Jag släpper min "amen" tråd - det finns annat vi kan fortsätta att prata om - hoppas jag ?! Och det är ibland synd tycker jag, att vi inte sitter tillsammans på ett fik, eller en klippa vid havet, ett glas vin eller en kopp kaffe och surrar, snackar, funderar - i stort och i smått - det hade varit härligt ! Att få förklara vidare på en gång, falla varandra i talet, lyssna eftertänksamt ( det var ju i lyssnandet mina tankar startade den här gången)och vrida och vända på resonemangen, komma överens eller hålla fast vid vitt skilda åsikter...Det är sådana möten och delar av livet jag verkligen gillar ! Men nu är ju förutsättningarna för den här gemenskapen på ett annat sätt - här är det skrivna ord och tankar som tar plats och jag gillar verkligen det, precis som du skrev Taran, luft, frihet och möjligheten att tänka både stort och smått ! Inte illa det heller !! Nu ska jag kolla Youtube - klipp eftersom min förkylning stoppade mitt planerade live- besök på Poetry slam och sedan är det lördagskväll med god mat och sällskap av sköna ungar. Ibland är det riktigt härligt att leva !

#32 - - Taran:

Helena- du skriver härligt om möten, och gemenskapen och lördagkvällen din ;)Jag tyckte, att det var en intressant tråd tack vare Gise, dig och mig, och varför inte Kristina S också. Och Maris Youtube-klipp var liksom en oväntat god avslutning på det hela, med Harpasione som topping på toppen! Och jag hoppas också, att vi fortsätter och pratar: man vet aldrig hur det slutar här, men det är ofta kul.Klokt av dig att skriva en så fin kommentar just i slutet av denna tråd!!!

#33 - - custom research papers:

You know I"d really like to know more about such things!