Fasiken att du inte bor där jag bor. Jag hade velat jobba hos dig en dag. Dels för att jag högmodigt tror att jag skulle göra ett bra jobb (vilket med största sannolikhet inte är särskilt troligt, det inser jag efter att ha tittat på din otroligt pedagogiska vändningsfilm), men dels för att få lite mer förståelse.
Så jäkla sjukt att det måste finnas såna som du som delar med sig för att man ska känna tacksamhet för det lilla i vardagen. Att kunna gå till banken när man vill, flytta filten en millimeter så att lilltån täcks ordentligt, att hämta ett glas vatten när man är törstig, att kunna säga "jag älskar dig" på ett ögonblick.
Tack Tina för att du skriver så öppet, ärligt, roligt och humant. Du får vara hur otrevlig du vill. Du har en mycket jävla skitotrevlig sjukdom.
Helst av allt skulle jag vilja skicka fungerande smaklökar/matsmältning,tankeläsande vårdare eller nåt annat fantastiskt, men det är tyvärr slut på lager.. Du får oändligt med webbkärlek istället, det har jag!!
Jag tänker på det varje dag...att jag liksom du kan bli brukare när som helst, ingen vet. Därför har jag lärt mig att vara så tacksam för det livet jag har. Tack vare din blogg, och jag tror många tycker detsamma. Du lär oss mycket,du är en fantastisk lärare i det fallet...Utan din blogg hade jag aldrig lärt mig tänka hur det är att bli av med funktioner som vi tar för givet och som känns så självklara, för dom är ju inte alls självklara.
Detta ska jag tänka på innan jag somnar.
Tack Tina/Kram
Dina ord förändrar- om än bara för en stund- för många av oss som läser, men jag tror de flesta som följer din blogg får en annan syn på livet och förhoppningsvis mer tacksamhet och kanske lite mer "i nuet".
Jag tror inte du är "dålig" som brukare. Du råkar bara leva i en väldigt dålig situation. Jag har ingen aning om vilka dina assistenter är- men jag tänker att de nog inte heller är "så dåliga".
Förhoppningsvis gör de sitt bästa i en "knivig och utmanande arbetssituation"?
Tack för att du delar med dig!
Jag tänker på det dagligen. Och jag tänker mycket på dig, du starka människa. En sann förebild för oss som bråkar alldeles för mycket med livet på olika vis.
Inte väljer någon av oss sin sjukdom eller skada, inte vill någon av oss bli beroende av andra. Livet blir bara så. Sjukdomen gör oss till andra personer än de vi är inuti. När inget mer än ögonen lyder, då är det f** inte lätt.Och kräver någon att du ska vara trevlig, mitt i allt, så visa dem på dörren!
I vissa lägen behöver man verkligen inte vara trevlig.
Tänker ofta på det; ur såväl brukar- som assistentperspektiv. Häromdagen såg jag en fransk film, En oväntad vänskap, om en man och hans nya assistent. Den måste ni se. Om inte annars så för att höra en Maserati i full frihet.
Annars ?? För annat ska det vara
Från en brukare till en annan! Själva ordet är konstigt tycker jag. En gång ringde en assistent åt mig till någon myndighet och sa jag ringer för min brukare. Det kändes som att vara en icke person! Så klart att man skulle använt mitt namn istället för "brukare". Hur ska man vara en god brukare? Är det samma som att vara en snäll och foglig person? Jag skulle hellre gå omkring och jobba för andra men det blev inte så för mig heller. Ibland känns det som ett jobb att vara "brukare" också.
Hur vore det med klient? Jag föreslår en tävling om vem som hittar det bästa ordet här på bloggen. Sedan måste man bara tvinga myndigheterna att använda det....
Det finns nog ingen bransch där det är så stor omsättning på personal som just inom personlig assistens. Löner och och knepig arbetsmiljö är väl en del av orsaken.
Några konkreta råd ( vet inte om det kan hjälpa dig och dina assistenter): ändrade scheman? Annan längd på arbetspass?Uppmuntran från arbetsgivaren till assistenterna? (Vet inte om det är kommunalt eller privat). Kanske kan arbetsgivaren bjuda assistenterna på en teaterkväll med middag?
Jag tänker att blir de mer "sedda" kanske de också lättare "står ut" med en "otrevlig brukare"?!
Kan vi inte bara döda uttrycket "brukare"?
Hör också till dem som avskyr ordet "brukare". Det har en negativ klang och för med sig en känsla av att personen, dvs. brukaren, tar i anspråk något den inte riktigt har "rätt till" eller har "förtjänat". Klient är inte heller bra, men bättre. I äldreomsorgsboenden tycker jag "brukarna" borde heta "boende" och inget annat. De bor ju där!
Någon gång blir de flesta av oss brukare (utom de som som dör plötsligt i en infarkt eller bilolycka). Jag är rädd för denna stund.
Du blev brukare alldeles för tidigt. Men åtminstone har du hjärnan i behåll.
Undrar hur det är att bli dement men behålla en rörlig kropp och alla känslor. Brrr.
Jag kommer att tänka på det en stund innan jag somnar.