Inte jag inte

Det finns ingenting kvar för mig. Utom smärta och djävulskap. Hela mitt liv är bortkastat. Tänk om man skulle känna sig tvungen att tänka så. Så förfärligt för ens anhöriga att ta del av.
#1 - - Sara:

Hej,

Fy f*n vad livet är orättvist. Att drabbas av en så plågsam sjukdom.

Jag har inget vettigt att skriva till dig - men vill ändå skriva något. Du har påverkat mig så mycket med dina "enkla" men otroligt viktiga och lärorika "meningar" som du ibland lägger ut.

Kram Sara

#2 - - Eva Hultin:

Så förfärligt för dig att det är så; så förfärligt för dina anhöriga med att det är så.

#3 - - Håkan o Gerd:

En jäkla tur att vi inte behöver tänka så ;)

#4 - - Ann-Marie Alexandersson:

Tänk att det inte blev en träff den här gången heller och det beroende av att den friskaste - Ann - var förkyld; Jaha, vi får göra ett nytt försök.

#5 - - Anonym:

Ja det är en hel del vi måste hålla inne med för att inte störa ordningen.

#6 - - Anonym:

Ingens liv är väl bortkastat?

#7 - - O:

Smärta och elände! Frustration över att inte kunna göra det du vill. Uppgivenhet! Ilska och sorg!
Men ... ditt liv har väl inte varit bortkastat?? Så mycket du hunnit med både privat och i undervisningens värld. Självklart att du hade tänkt att hinna med mycket mer.
Men så många nya tankar du gett oss som följer bloggen. Jag är tacksam att jag fått chansen att få ta del av din klokskap Kram <3

#8 - - Mooseeyes:

Påminner om en målning av Frida Kahlo jag nyss fick syn på i en bok. "Sin esperanza". "Utan hopp." Jag misstänker att länken inte är klickbar, men det är isåfall lättgooglat.

http://4.bp.blogspot.com/-N2fxP_Arsc0/UAFcA8Q6uFI/AAAAAAAAFUw/4vvAlbUCSIE/s640/Sin+esperanza.jpg

#9 - - H:

Finns det inga ljusglimtar kvar? Som får dig att för några sekunder glömma djävulskaperna?

#10 - - Kaa:

Min älskade och jag delade även våra naknaste, mest nattsvarta och bisarra tankar och det kändes i förlängningen bra. Ingen förställning, inget tillkämpat, även om man många gånger saknade svar eller tröst att ge.
Men vi är alla så olika ...
Har du läst P-O Enquists "Liknelseboken". Den eviga frågan om livets mening.

Svar: Kunde ni knulla? Isåfall en jävla skillnad.
Harpasione

#11 - - Kaa:

Nej, inte de sista åtta-tio månaderna - hans kropp blev så ömtålig & alla attiraljer var i vägen.
Förlåt, Harpasione, om jag lade sten på börda i stället för tvärtom. Jag ville bara försöka säga att man som anhörig kanske orkar ta emot mycket mer än vad den som är sjuk, eller den andra parten, tror.

#12 - - Ullrika:

Vet du, jag hoppas och tror att dina anhöriga är... ja vafan skriver jag där, "glada"?... att du skriver hur du känner. Det äkta är det som känns. Och i slutändan räknas. Väl?

Jag blir ledsen att du har det så överjävligt. Varför kan det inte bara få ta slut? Om du känner att du är färdig. Så hemskt att skriva så, men, det är väl så det är.