Åh, finns inte något i svenskans ordförråd för den situation du befinner dig i. Skickar en cyberkram i brist på ord...
Oj vad jag känner igen mig i dina ord. Även om jag har helt annan sjukdom/problematik än dig.
Hur vet vi att den som skriver här är den sanna harpasionen då?
Joru H... det är det som är frågan, finns vi eller finns Du? Finns någon överhuvudtaget! To be or not to be a horse, eller var det munnen på hästen man skulle skåda, eller skulle man ge sitt kungadöme för den fördömda påhittade hästen.
Bästa frände, jag blev visst lite full under olivträden. Mitt liv så sanslöst exklusivt mediokert, så ointressant, för allmänheten, jag var känd, nu är jag okänd, jag var bäst, nu är jag bara ett slemspår efter en spansk mördarsnigel. Jag funderar, men bara funderar om hur mycket offentlighet jag och offentligheten tål. Min piedestal var större och högre än den skog och de fjäll jag nu suktar efter. Ibland 10 minuter från döden, ibland lurar jag dem på konfekten. De där med vita rockar, eller ibland blå.
I natt bjuder jag dig en tur, barbacka på andalusiska hästar utmed havet, inga tyglar, du får hålla fast dig i manen, sedan klättrar vi upp för röda klippor och skådar månens avtryck i glittrande hav, allt detta för ett ögonleende från Dig!
Jag gick ur kyrkan förra året för att jag bara kunde, ibland är datorer väldigt geniala. Jag är inte besviken på dem men jag är be sviken. Inte får jag några kameler som Job, men jag bad väl fel.
Att rida är något jag skulle vilja göra en sista gång, detta missogyna slemspår tror mer på djur än människorm de är nämligen inte sentimentala och så är de oftast ganska lätta att muta.
Det är roligt med dig, nu när snön har töat bort, eller om det ens var vinter i år har jag lust att hoppa hage, göra åar från vattenpussar till diken, hoppa hoprep och leta blåsippor, jag har hemliga ställen under olika granar i sydläge där det ofta går att hitta dessa små underverk med luddiga knoppar under granar mot en bergvägg, inte plocka bara titta. Jag var scout i massor av år, om jag återföds ska jag bli det igen och så ska jag skrota karriärer och tillställningar. Jag skulle åka till Kolåsen och gå på tur och äta enorma frukostar. Jag gillar inte hetsen utför jag älskar att gå på tur i fjällen med karta och kompass. I mitt liv har jag gått runt stora öar, tack vare strandskyddet. Den stora drömmen vore en månadslång tur i mitten av augusti från riksgränsen och söderut. Du får följa med om du har tid, tänk vilken motion assistenterna skulle få... och så kan man ha stoppställen dit barn, vänner och bekanta får hälsa på och ta med lager av choklad och god mat. Mina hundar, numera bortaboende (har inte gett bort dem) skulle gilla det sanslöst mycket.
Tror du att det finns ett sant H? Jag är provocerad av ordet sann, det finns ingen sanning det finns bara en brännande låga. Jag heter ASUS och det är kanske sant, för vad vet jag vad som finns under tangenterna, min själ eller?
Inatt bad i vedeldad tunna vid högfjällshotellet vid Riksgränsen och sedan rulla i snön, och dunsova tills imorgon...
See you later aligator nu måste jag matas... om jag finns (jag är långsint i hemlighet)
Är berikande att följa denna härninga bloggen...Den drar till sig stort o smått - fast mest hyfsat stort tycker jag mig känna. Själv smått vansinnig fast bara i smyg (som Lotta på Bråkmakargatan) vill jag gärna följa den synnerligen ev obefintliga Harpasione och de inspirerade slemspåren om så bara i tanken.
Och jag är lite för känslig eller nåt.. Jag vill ju hälsa på dig nångång men tolkar allt möjligt som att du kanske inte vill ha nåt besök av just mej.. Du sa redan förra gången att ditt leende inte riktigt var ditt, men vems är det då? Kroppens eget? Och då tänker jag att jag kan hälsa på din kropp och ditt leende, så får du därinne i huvudet tycka vad du vill? :-) Ja, ja, jag fattar att jag är dum på olika sätt men vet inte riktigt hur omfattande min dumhet är.
/H
(P.S. Om du tänker att du vill svara nåt, skicka ett mejl.)
Kommunikation är verkligen inte lätt.
Det kan ligga nära till hands att vilja att den andre/andra att ska vara glad.
Det är bra att du skriver och berättar hur det är för dig. Kanske hjälper det till eftertanke både i förhållande till dig och till andra. Hur glad är människan jag möter egentligen?
Samtidigt är det något med detta att möta ett leende att det det kan väcka glädje inom en själv . . .
God fortsättning önskar Ann-Marie