det låter bra med skratt, älskade älskade skratt
för nu var det väl det där äkta...
fortfarande ett av mitt livs bästa skratt:
han som föreläste på botanikkursen i Ingels stod där framme vid tavlan och var bara så totalt obegriplig och vi var några som inte klarade mer. Vem började? Hur slutade det? Jag minns inte att det tog slut innan det blev strömhopp ut genom fönstret för att spela fotboll istället. Var det en av livets mest obekymrat lyckliga dagar?
Åh, svårt att aldrig kunna vråla lite, släppa en brakfis utan att någon vet om det eller sjunga högt på någon fånig låt. Såna saker som vi vanligtvis bara tar för givet att vi kan, inte tänker på. Ve oss, vi borde känna tacksamhet varje minut. Hoppas du hittar nya saker att skratta åt. Kram
Jaha, jag anade det bara i mitt perifera medvetande då, vi kände inte varandra så bra då. Förmodligen totalt distraherande för dig dock. Eftersom jag minns dagen som så lättsam, så kanske dessa dagar tillhörde de lätt räknade dagarna i mitt liv som jag inte ens var kär? Eller så minns jag bara fel, som vanligt. Men det gör ju inget nu. MINNET är bubblande, befriande, fantastiskt!
Jag har inte varit olyckligt kär i mer än en dag eller två i samband med att något tagit slut. (OK lite mer med förra exet efter 20 år, men då var ju inte jag så nykär precis längre heller.) Hur kan man hoppas att någon som inte har ens sällskap som förstahandsval rätt var det är ska vända och få det? Det övergår vida mitt självförtroende och min fantasi. Men alla är väl inte lika robotaktigt bra på att styra sina känslor till människor som kan återgälda dem och låta dem frodas? Och det är nog bra för världen men kanske inte för dem själva??
God sås! Betyder det samma sak som när man i Göteborg och delar av Västergötland säger GÔTT MOS.
Jag är notoriskt otrogen, ja mot banker, elbolag, telcombolag, byter aktier oftare än underkläder. Jag är dock en slemigt trogen frände. Jag gillar mest vaniljsås, doften av vanilj, vaniljglass med svarta prickar. Eller så är jag otroget förtjust att sura ner mig med färska rabarber, jag är nog en riktigt rälig rabarberstjälj, näe jag gillar nog inte något idag. Ska få en massa sprutor imorgon, jag hatar det, jag tror inte på det, ont gör det, då blir jag en sur brännässla som släpper en eller annan tår. Hatar att visa mig svag, jag vill vara den där glada starka, inte spela det, utan verkligen vara som jag var. Du får inte berätta för någon att jag blivit sjåpig, surt slem är inte kul.
Ska vi hoppa falskärm imorgon när jag är fullsprutad, jag brukar bli så hög av adrenalin att vi inte ens behöver ett flygplan, sedan bjuder jag dig på sju sorters kakor, en spinnande katt och så kan vi plantera årets snodda skott av andras pelargoner, en transplantationsövning helt enkelt. Du kan få dra lite snuskiga vitsar som du här runt om i skogen. Att det finns passione under en svamp är ibland en otrolig glädje, men jag skulle velat ta med dig på en kajaktur, har faktiskt gjort en från Degerfors till Öreboä!
Hallongrottor och schackrutor... resten får du välja!
Äktenskapet är som att plocka ärter med boxhandskar var det nån som sa. Det kan lyckas!
Samma sak skulle kunna sägas om livet.
Gå i dvala de andra dagarna. Bida din tid. Ömsa lite skinn. Tänk ett par tre nya tankar varje dag på sin höjd.
Sen kommer de igen rätt vad det är och har med sig ett par larver eller en syrsa.. och du tittar fram, svänger din svans, springer fort, hugger där det rör sig och är glad en stund tillsammans med dem!
Kan det nästan, nästan få vara okej så? När det nu är som det är..