Jag - en mobbare

Jag gick på gymnastik med min långa kompis.
Kanske var jag tio år.
Jag var duktig på att stå på händer hjula kullerbyttor framåt och bakåt.
Min långa kompis hjulade som en gris sa hon.
Så gick knäppa Helen på gymnastiken också.
Jag minns inte varför hon var knäpp.
Men jag minns att min långa kompis och jag en gång tog med outspädd saft som vi hällde ut på golvet på hennes plats i omklädningsrummet och nödtorftigt torkade upp med pappershanddukar.
För att hon skulle klibba fast.
För att hon var knäpp.

Jag tänker att eftersom jag minns detta så tydligt tyder det på att det var det enda planerade illdåd jag gjorde.
Och att jag åtminstone fick lite dåligt samvete.
Nästa gång ska jag berätta om när fröken kanske trodde att jag var mobbad.
#1 - - O:

Har du fortfarande lite dåligt samvete, eftersom det dyker upp i minnet. Var ni nöjda med resultatet eller kändes det direkt att du ångrade dig?

#2 - - KaosJenny:

Å, jag har också såna saker som jag inte är stolt över, inte så många men ett par stycken. Undrar om alla har det? Kram

#3 - - O:

... jag tror att alla har något som man helst ville haft ogjort. I alla fall när man tänker tillbaka ...

#4 - - Lotta:

Du var snäll som barn!

#5 - - evelina:

Hahahaaaa, underbart!