Ettan

En annan dag lekte vi att vi var finska invandrare.
På rasterna satt vi bakom skolan och åt gräs för vi var så fattiga.
Vi varnade vår fröken att vi inte skulle förstå och prata så mycket eftersom vi inte kunde svenska.
Jag tror att hon accepterade det utan kommentarer.
#1 - - Catarina i Rosersberg:

Åh, vilken underbar empati!

#2 - - KaosJenny:

Underbart!

#3 - - Eva Hultin:

Klok fröken :)

#4 - - Maggan:

Åh att vara barn...och då fantasin är oändlig. Varför glömmer vi bort fantasin som vuxna. Fin berättelse. Kram

#5 - - O:

Vilket härligt minne och en sån skön fröken!

#6 - - Linnéa :

Bra pedagog :-)