Ont

Med förlamningen kom ondskan
Jag är en ond människa
Lite god också
Som alla onda människor
Jag har aldrig gjort så mycket elakt som sedan jag blev förlamad
Ogin avundsjuk svartsjuk ... Ett offer
Men det vet ju inte ni
#1 - - Catarina:

Och vad är det värsta du gjort? Jag antar att du menar att dina tankar är "onda"? Eller har du beställt saker i andra människors namn på internet? (jag hörde talas om en man som beställde flera lastbilsflak med grus till människor han inte gillade) Eller har du skickat hat- och hotmejl till människor som du tycker har svikit dig?
Eller så är det "onda" du gjort inte alls så farligt....

#2 - - O:

Typ "godis eller bus" ??? Lite bus vore väl uppiggande i så fall.
Så värst mycket ont kan du väl inte ha hunnit göra!

#3 - - sr. Carina:

När man är sjuk, deprimerad eller mår dåligt av någon annan anledning, orkar man inte alltid vara "go' och gla'". Krafterna behövs till att hålla sig själv uppe, och reserverna är slut för länge sedan. Det är inte att vara ond - det är att vara så trött och less att man inte orkar delta i skådespelet omkring sig.

#4 - - Dotter:

Jag känner igen mig i det där. Har aldrig varit så drabbad som du men under en period i livet när jag var rejält slut till kropp och själ gjorde jag en riktigt elak sak mot en av mina närmaste. Det var med vilje och det var menat att vara elakt. Nu långt senare ångrar jag det jag gjorde. Jag vet att det var fel, men där och då var det liksom mitt enda vapen.

#5 - - Sara:

Hej,

Ja, det tro fan det. Vem hade inte känt så...

#6 - - Ann2:

Håller med Sara. Det är inte till att begära att du ska vara godhjärtad, förlåtande och osjälvisk, Tina.

#7 - - Lotta:

För flera år sen följde jag din blogg troget. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men jag slutade läsa alla bloggar. Men jag har tänkt mycket på dig. Idag googlade jag dig och blev så otroligt glad att du levde ( trots urkoppling ur respirator) och att du skrev lika fantastiska inlägg som de jag minns.
Du är verkligen en kämpe av stora mått!