harpasione

Är det en fråga om att få finnas? Vem ger tillåtelse? Behöver vi ta till oss våra liv, att vi får finnas? Behöver vi bekräfta varandra i mycket högre grad: det är är bra att du finns till? Ja, så är det nog, tror jag.

Tack för påminnelsen.

Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie

Att få finnas... när jag tänker efter o de e inte så ofta men det händer..jag e ganska stillsam har rullstol..o lite annat,men jag tycker att jag får finnas iallafall i mina drömmar..de e så konstigt i drömmen är man som man var när man var ung..sprallig o rörlig i alla delar av kroppen..man bestämmer ju inte sina drömmar men jag är alltid i farten så dan efter så är jag jättetrött..jag kan inte sätta mej in i din situation men jag förstår att det måste vara ett helvete o vara fånge i sin egen kropp o inte kunna rymma,, men du kanske kan rymma i fantasin , de vart mycket pladder men de e kanske bättre o skriva än o inte skriva alls de e ju så att när man skriver så finns man ju..kram

Kan man inte montera en sån där se-runt-hörnet-spegel utanför ditt fönster? Fast en se-ner på gatan-spegel istället då. Så att du kan sitta och se vad som rör sig därute. Kram

Äntligen nåt man kan lägga sig i utan att känna sig klunsig och oförstående. Såna där skvallerspeglar tror jag knappast erbjuder gatans förbipasserare nån chans att se in i huset. Kan väl i så fall ordna nån gardin med glipa som ger utblick mot spegeln utan insyn?

Jag menar inte i taket inne hos dig utan utanför fönstret. Men du har väl rätt såklart, kan du se ner kan någon annan se upp. Så dumt. Kram