Nära döden

Det hände alltså häromdagen att en assistent stängde av respiratorn som jag hade på tracken
En van assistent gör inte ett sånt misstag
Den här kvällen var det två ovana och dessutom var en av dem klantig
Där satt jag utan luft
och Med ögonen som enda möjligheten till kontakt
Jag tittade på assistenterna och de frågade om det gällde andningen
,Jag höjde ögonbrynen till ja
Hosta? Är nästa fråga
Eftersom det var ytterst osannolikt att de skulle gissa på att respiratorn var avstängd höjde jag ögonbrynen igen
Ja

Från hostmaskinen får jag iallafall luft
Sen fick jag försöka få dem att fortsätta med hostmaskinen tills de insåg att de skulle sätta på respiratorn


Spännande fortsättning följer
När ögonen orkar
#1 - - O:

Jag brukar inte svära men ....
Jäv... vilken skräck du måste känt. Tur ändå att du kunde tänka ut en strategi.
Det borde inte få vara två ovana samtidigt.
Väntar på att få läsa fortsättningen

#2 - - Anonym:

Jag blir alldeles matt, ledsen och förbannad. Massor med styrkekramar som jag hoppas att du inte behöver använda. Nu får det väl ändå vara nog!!! /Anna, Elias mamma <3

#3 - - K:

Fy!! Sånt där som inte får ske! Vilken vanmakt!!

KRAM till dig!!

#4 - - ida:

När de väl insåg misstaget var det nån av dem som reflekterade över allvaret? Finns det ingen idiotsäker rutin??? Moment 1,2,3, och aldrig frångå det?

#5 - - Anna:

Åh fy, jag upphör att andas några sekunder när jag läser vad du skriver. Fy vilken klantig person. Sådant som bara inte får hända. Fruktansvärt!