Jag en arbetsmiljö

Jag ÄR assistenternas arbetsmiljö
Allt jag säger och gör påverkar dem
Ledsen arg frustrerad tråkig så blir de ledsna arga....
Går jag inte ut kan inte de heller
Ett enda ord jag säger
eller inte säger
kan förändra allt
SKITJOBBIGT
Aldrig får jag ledigt från detta
#1 - - Birgitta:

Men det får dom, ledigt alltså (dessutom får de betalt)

#2 - - Ann-Marie Johansson:

Hej!
Jag vet inte om jag ska be om ursäkt för att jag säger emot dig, men du har bara lagt i ena vågskålen. Jag tänker att det finns också en annan vågskål, att de får ta del också av något annat, som kan vara i hög grad berikande. De har valt att vara assistenter just hos dig.
Jag vet inte om det är möjligt för dig att hitta en bild på nätet som heter "börda och möjlighet". Det är en bild av konstnären Lena Cronqvist. Hon har gjort en bild i dialog med en madonnabild. det är en kvinna som håller ett barn valhänt i famnen. I bakgrunden ser man en förortsmiljö. Jag tänker att vi ofta är så i förhållande till varandra. vi är både varandras bördor och möjligheter, och ofta är vi valhänta i förhållande till varandra. Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie

Svar: Du har naturligtvis rätt Snacka om att assistansen är en möjlighet. Den enda för mig. För att öht överleva. Men OM man kunde få en liten kafferast nångång...
Harpasione

#3 - - O:

Vart jag mig i världen vänder .....
Du är suverän på att få mig att tänka i spår jag aldrig varit inne på.
Inte lätt för någon av er. Ett riktigt triangeldrama. Assistenterna ska fungera tillsammans med varandra och med dig! Du ska ha det bra och vara trygg med dem och DESSUTOM känna att det är deras arbetsmiljö du påverkar. I och för sig har de ju ledig tid, medan du aldrig kan känna dig fri. Alla har vi väl dåliga dagar ibland och hur det påverkar ert tålamod är inte så lätt att stå ut med alltid antar jag.
Det krävs "mycket socker i botten" för att den medicinen inte ska bli för besk.

#4 - - Ann-Marie Johansson:

Hej Tina!
Jag kan verkligen ana att du vill ha en kafferast någon gång.

Men det jag var inne på, är att det också är en möjlighet för den som är assistent hos dig, att vara assistent just hos dig!

Vi har Läxhjälp i kyrkan där jag arbetar, och jag uppfattar att det i hög grad är en vinna-vinna lösning både för den som får Läxhjälp och den som ger Läxhjälp. Och jag tänker att det gäller också när vi blir irriterade över att de som kommer har svårare uppgifter än de är förberedda för. Det som händer är att vi ändå delar något av deras frustration, också när vi bara till en del kan stödja dem i att lösa sina hemuppgifter.

Jag tänker att alla vi får leva oss in i att vi både är bördor och möjligheter för varandra.

Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie


Svar: Jo jag förstod. Men det är nog inget drömjobb precis Jag är en ganska tråkig Brukare eftersom jag inte kan prata.
Harpasione

#5 - - Ann-Marie Johansson:

Hej!

Nu vill jag säga emot dig igen.
Du är helt unik! Jag förstår att det finns enklare brukare att vara assistent åt, men jag känner ingen som dig. Å ena sida pratar du inte, å andra sidan förmår du att i skrift kommunicerar i alla fall något av vad du du tänker, och assistenter och vi som läser din blogg kan få ta del av det.

Kanske jämför jag dina assistenter för mycket med oss som läser din blogg?
Man har inte tråkigt på din blogg.
Jag kanske ska ge mig i detta ämne nu?

Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie

#6 - - du vet:

Hej älskade vän! Hade tappat dig ett tag, har varit en centimeter från min älskade mamma många många många dagar nu. Men just nu är det bara timmar kvar och det är dags för mig att börja se allt det andra igen, t ex dig.

Min brukare ställer en fråga på sina anställningsintervjuer: "Om du skulle behöva ha assistent, hur skulle du vilja att den assistenten var?" Jag tycker det är en bra fråga och jag hade inga som helst problem att svara på den. De som inte själva har satt sig in i situationen tror jag genast är lite sämre assistenter. Det ingår att man måste kunna tänka sig hur det känns och funderar på vad det är som är viktigt.

Jag har blivit (vad jag tyckte var oförtjänt och oförskämt utskälld) på mitt jobb. Det var inte kul. Men jag och min ibland förnuftige man kom på att va fan, alla har väl rätt att göra jävligt konstiga saker? Det tog lite tid, men nu är min arbetsmiljö bra igen. Därmed inte sagt att brukaren blivit frisk och kry, tyvärr.

Angående assistenter och bloggläsare (om Ann-Marie fortsätter följa tråden) så tror jag att det är så att bloggläsarna nog känner dig bättre än vad icke bekanta assistenter lyckas hinna snappa upp mer än "hosta" "ögon" och "upp vänster hand". En del är säkert både och. Och en del av oss önskar att vi vore både och - väl medvetna att vi då vore lätta offer för en stenhård intelligentia som överordnad.

Svar: Bra fråga vid anställning. Men lång att skriva ned. Så tänker jag numera.
Harpasione

#7 - - fortfarande jag, fast från inte min dator:

Om du skulle ha någon nytta av ny sammanställning av bra frågor eller bra beskrivningar av vad som är viktigt, så hjälper jag gärna till. Gissar att du har många sorters beskrivningar: arbetstider och arbetsuppgifter såklart, allt tekniskt i detalj, hur man på bästa sätt lyfter/blinkar etc. Det är resten jag tänker på - förhållningssätt för en assistent och kommunikation. Du har säkert en hel del nedskrivet om det med. Men OM.