Inte ens med mig :-( när jag blir frisk???
Ja äktenskapet är ett löjligt påfund säger jag också fast jag ingick det för en herrans massa år sen, 1974 närmare bestämt, 24 år ung. Sju dryga år senare var det slut, skilsmässa och ett fritt liv sen dess. Underbart. Kn....r när jag vill med vem jag vill. Aldrig något äktenskap igen. Nej tack.
De här senaste inläggen får mig att tänka på en dokumentär om den där flygolyckan med ett chilenskt(?) rugbylag. (Det finns en spelfilm också, "Alive")Hur som helst, det intressanta med dokumentären var berättelserna från överlevarna när de kom tillbaka. Då hade det bara gått några månader sedan alla trott att de var döda. Men redan hade livet gått vidare, med nya partners bland annat. Det är sånt man inte riktigt vill tänka på, och definitivt inte få svart på vitt när det gäller ens eget liv och relationer. En tanke man inte vill tänka fullt ut. Men vissa av oss, t ex du, tvingas konfronteras med det. Många andra klarar sig undan utan att få det rakt upp i ansiktet. Men vad finns på riktigt?
Jag vill inte hålla med om att äktenskap (eller samboskap)är ett löjligt påfund. Har faktiskt varit gift med samme man i 50 år. Det gäller att inse att himlen inte är alltid är blå och att det gäller att kompromissa. Ge och ta! Livet är sällan en dans på rosor. En del får det ännu tuffare än vi andra. Ingen av oss andra skulle vilja hamna i din situation "Harpasione" Förstår att du blir både ledsen och bitter.
Håller inte heller med om att äktenskapet är löjligt, kanske hade jag tyckt annorlunda om saker och ting varit på ett annat sätt☺️
Det blev inte lättare att kommentera nu. Men jag håller med dig på en punkt. Jag kommer inte att gifta mig igen om min man försvinner. Det är ingen dans på rosor att vara gift. Det krävs mycket av båda parter för att hålla ihop "i nöd och lust"