Som jag trodde

Haha!
Ingen svarar att den älskar en människa.
Ni svarar inte på mina frågor utan tolkar in en massa annat.

#1 - - O:

Jag har verkligen funderat på din fråga. Det måste nog finnas olika sorters kärlek! Kärleken till barn och barnbarn som jag tror är utan förbehåll. Kärleken till sin partner som är som värsta novelltypen från början, men sedan pendlar upp och ner när vardagen kommer. Jag tror inte att någon älskar en annan vuxen människa lika mycket alla dagar. Att man ändå inte ger upp beror väl på att det positiva väger tyngre än det negativa.

#2 - - Irving:

Där håller jag inte riktigt med dig faktiskt. Svaret är ju inte så enkelt. Och dessutom ställde du inte bara just den frågan, "Älskar du en människa?" utan flera andra frågor också. Såklart man älskar en människa. Och i och med det även livet som är tillsammans med den människan. Det går ju inte att särskilja. Men när människan förändras kan kärleken förändras. Till den människan man lever med. Och livet med den människan blir inte detsamma som det varit. Och då blir ju kärleken mindre. Eller inte alls. Till människan. Och livet med den människan. Jag förstår kanske inte vad du menar?...

#3 - - Anna:

Jag tyckte helt enkelt att frågan/frågorna var för svåra, så jag kunde inte ens klämma fram ett svar.

#4 - - Isabella:

Det är både människan och sammanhanget. Men kärleken är inte statisk, den är i ständig rörelse. Den kärlek jag känner för människan jag sedan 27 år tillbaka lever tillsammans med förändras hela tiden. Och jag är inte mer romantisk än att jag vet att den kan ta slut. Av vilken orsak som helst.

#5 - - Anonym:

Ja,jag älskar med och en annan människa!

#6 - - Anonym:

Jag älskar både kärleken och en annan människa!