Känslan av ensamhet

Ensamhet kan man känna oavsett sällskap.
Kanske är det rent av en del av personligheten?

En jävla handduk kan tippa mig över gränsen till ensamheten

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja fysiskt sällskap har ofta ganska liten del i känslan av ensamhet.

2016-12-05 @ 00:33:48
Postat av: Anonym

Ensam är man för det mesta, även om man kanske inte är medveten om det alltid. Medvetenheten är beroende av personligheten, du är mycket medveten därför att du tänker mer än de flesta. Hur menar du med handduken?

Svar: Orkar inte förklara handduken. Poängen är att minsta lilla vardagliga grej kan tippa mig över gränsen till ensamheten och sorgen.
Harpasione

2016-12-06 @ 20:57:47
Postat av: Anonym

Eller så är man inte ensam så länge man har ett levande inre, det är bara att ingen tror man kan något för att kommunikationen är svår eller att de tror att man är full för man vinglar etc. Men de få vänner man har är guld även om de inte kan vara fysiskt närvarande å ofta.

EfA AfE

2016-12-07 @ 22:49:11
Postat av: Ylva La

Jag kan tänka mig ett handduksscenario som skulle utlösa negativa tankar hos mig med. Och inte bara ett. Och inte bara med handdukar. Du måste vara så fokuserad och stålsatt hela j-a tiden för att inte riskera såna känslomässiga råtthål.

Tror jag.

2016-12-12 @ 00:11:00
Postat av: Lisa lucidor

Jag vet inte om det är en del av personligheten. Jag har funderat mycket på det. Kanske har vi olika lätt att hamna i det känslolöget. Men jag tror också att när man drabbas av något svårt i livet, som tex en livslång sjukdom, så känner man sig nog många gånger ensam. Ensam i sin utsatthet.

Ensamhet är hemskt i alla fall. Det behövs inte mycket för mig heller för att tippa över kanten.

2016-12-19 @ 14:58:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0