Det ÄR skillnad

När jag väntade mitt första barn kändes det osannolikt att jag skulle kunna föda en liten man ur min kvinnokropp
Jag var tvungen att tänka igenom bekantskapskretsen i jakt på någon som jag skulle kunna tänka mig att ha som son
för att hitta ett namn om inte annat
Jag fick en son
Som jag älskar förstås
Väntande barn igen tänkte jag inte på kön
Trodde jag
Tills jag precis hade klämt ut
Vad blev det? var min första fråga
Jag blev själv överraskad av mitt intresse
En flicka!
En dotter!!
Jag blev så glad
Överraskad av mig själv igen
Tredje barnet fick bli vad det ville
och det blev det
Olika människor men lika älskade
Jag är feminist
Alla ska ha lika möjligheter
och lika lön
Men det finns två kön
minst
Dotter är dotter och son är son
Jag är pappas flicka
En annan aspekt av saken
Det betyder inte att jag älskar min mamma mindre
Men sånt vet man när man är femtio år
Vad är du?
#1 - - Zorro:

Pappas flicka men mamma är min idol!

Svar: Pappas flickor går det bättre för har jag läst...
Harpasione

#2 - - Anneli:

Jag blev så glad när jag fick min son som jag har uppfostrat själv under alla år då pappan inte hade nåt intresse. Men jag är glad för dom åren som vi hade ensamma för vi blev så tajta,,,,, sen blev han tonåring =)
Idag får jag glädjas åt mina älskade barnbarn, två pojkar som är mitt allt. Jag får vara delaktig i dom o jag har dom ofta.
När pappa levde så var det mig han vände sig till i hans svåra stunder o inte till min syster.
Han dog 92 i cancer så jag var ganska ung, det var en jobbig tid.
Man får ta vara på tiden man har.
Ha en fin kväll ♥

#3 - - Eva:

Var utan tvekan pappas flicka när jag var liten, lillasyster var mammas. Sedan bytte vi, jag passade plötsligt bättre med mamma och min syster och pappa fick mer gemensamt.
Blev chockad att mitt första barn var en pojke, var så inställd på en flicka. Fick sedan en pojke till, till sist en flicka. Som du skriver: alla lika älskade, men flickan blev så lik mig i sättet att vara och tänka. Redan som mycket liten förstod jag hennes lekar och tankar lättare. Så ja visst, det är skillnad.

#4 - - O:

Alla barn och barnbarn är värda att bli älskade för det de är. Föräldrar, morföräldrar och farföräldrar måste se till att de är värda att bli älskade.

#5 - - O :

Jag uttryckte mig nog konstigt ....
Om man som förälder eller annan vuxen vill bli älskad av ett barn så måste man själv se till att man är värd att älskas. Inget man kan kräva eller vänta sig automatiskt.

#6 - - Lovisa:

Pappas flicka, tveklöst! Är det fortfarande, känslomässigt, för tragiskt nog avled han, 52 år ung, för 19 år sedan.
Så har jag två barn, en son och en dotter - som önskar hon var en son.

Svar: Så kan det också vara.
Harpasione

#7 - - Anonym:

Att det kon en flicka ur min kropp kändes så givet, men att det kom ut en med snopp sen, var märkligt. Pappor borde föda söner och mammor döttrar - det känns mer sjävklart! Jag är mammas flicka- åh vad jag älskade henne och fick kärlek av henne!! Pappa var lynnig, mamma var trygghet. Älskade att vara i köket med mamma- laga rotmos med rätt sälta, fritera scampi med rätt frityrsmet, göra kroppkakor som höll ihop:)

#8 - - Jenny:

Jag kände i hela mig vad som fanns i min kropp alla tre gångerna. Vågade inte säga det dock, rädd för att ha fel. Första gången ville jag verkligen ha en dotter. Det får man nästan inte säga, man ska helst säga "det får bli vad det blir, älskad ändå" Och så är det ju såklart. Men jag ville väldigt gärna ha en flicka. Jag ville väldigt gärna ha en pojke andra gången. Det visste jag också att det skulle bli. Tredje gången frågade jag på ultraljudet. Men höll det hemligt hela tiden. Ett hjärta för varje barn fick jag

Vem är jag? Min egen.

#9 - - Anna :

Jag fick växa upp utan att vara någons, så där starkt med band som håller i vårt och torrt. Jag fick en son och precis som du oroade jag mig innan för hur det skulle gå. Om jag fick en son. Det gick som en dans, oron försvann, oron över hur det skulle gå att ta hand om en son. Men eftersom det blev förtidig födsel, med komplikationer och 1 månad på neonatal, så höll oron i sig. Fast av helt andra orsaker än på grund av kön. Lyckliga vi som har turen att få dela livet med våra söner :) Kram Anna A

#10 - - Mia:

Jag fick aldrig barn men när jag har fantiserat om barn har det alltid varit en flicka i tankarna. Mamma och jag var väldigt nära, jag saknar henne mycket. Kontakten med pappa var dålig, periodvis riktigt dålig, en stor sorg för oss båda.