Annan haiku

Jag samlar på sorger
I lager på lager ligger de
Väver in mig
#1 - - Irving:

Klockrent, fullt förståeligt! Och poetiskt...

#2 - - Irving:

Tänker på det här med sorger. I lager. Det har vi väl alla mer eller mindre. Själv försöker jag stuva undan mina långt bak på lagret, jag vet och känner att de finns där, men någon nytta gör de ju inte direkt. Men att bli av med dem går inte...

#3 - - Irving:

En annan fundering - varför samlar du på sorger och inte glädjestunder?...

#4 - - O:

Jag tror inte man bestämmer över hjärnan Irving! Ibland kommer de mest oväntade minnena fram. Glada minnen och jobbiga, sorgliga minnen.
De sorgliga minnena gör ont!

#5 - - Irving:

O, det vet väl alla att sorgliga minnen gör ont, det finns väl inte en enda människa som inte har några sorgliga minnen? Det jag menar är att på samma sätt som man kan grotta ner sig i sin smärta kan man ju också lyfta sig med glada minnen. Så långt kan de flesta göra, att välja vad man ska tänka på. Det som gör ont finns alltid inom en på samma sätt som det som en gång gjorde en glad gör det. Och min undran till min vän är då varför hon samlar sorgerna på hög och inte alla de fina och roliga minnena. För såna finns det också en hel del av.

#6 - - Anonym:

Jag samlar på oro
Som stenar tynger den
Gör mig liten och tillplattad

Svar: Så kan det vara.
Harpasione

#7 - - O:

Jag samlar på sånger, som jag kan sjunga inom mig. Min röst lämpar sig inte för något högljutt sjungande, men i tankarna kan jag!!

#8 - - Lisalucidor76:

Låter som en klyscha. Men jag förstår precis. Eller kan man det? Jag tror jag förstår precis i alla fall. Jag känner igen mig i alla fall, väldigt väl. Sorger är tunga att bära tycker jag. Särskilt när de lagras