Tro det

Jag grät i tre år.
Sen slutade jag gråta
men var lika ledsen ändå.
Över det jag hade förlorat.
#1 - - Pia:

Det förstår jag....suck....jag sitter i rullstol men det är inte nått förlorat med det. Bara bekvämt när man ska gå på IKEA. Och jag bor med en hyfsat hjälpsam man. Och har färdtjänst till jobbet. Som faktiskt kommer ibland....taxin alltså....
Och du kan inte ens kasta en tallrik i väggen av ilska över livets orättvisor,,,,

#2 - - Irving:

Tiden läker inte alls alla sår, det är bara skitsnack. Man får vänja sig "helt enkelt". Sina sorger följer en alltid, ibland kan man putta ner dem i något svart hål men sen när man lite glömt att man lagt dem där så smyger de sig på en igen utan förvarning. Och lika ont gör det varje gång. Bara hjärtat vet. Kram

#3 - - Lisalucidor76:

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Ibland finns inte ord