Jag har öppnat igen

Tänk att man kan GÖRA barn.
Lätt som en plätt så finns det ett till.
Och de är som kopior av en själv, med ögon näsa mun fingrar tår, men samtidigt egna människor.
En överraskning, är vartenda barn.
Det finns barn till alla som är snälla.
Om man är snäll mot ett barn i 18 år klarar de sig själva sedan.
Om man inte Kan göra barn själv så finns det alltid barn som har blivit över som man kan ta hand om.
Om man är snäll.

Kommentarer
Postat av: Karin

Härlig iakttagelse! :) Men utanför fattningsförmågan att det kommer nya hela tiden med total integritet och egna idéer.

Svar: Eller hur! :-)
Harpasione

2017-11-26 @ 15:26:19
Postat av: Karin

Ibland ser jag unga som ser ut ungefär som jag gjorde då, eller nästan exakt. De pratar om viktiga saker och om oviktiga, de reser omkring och kämpar och lär sig. Alltid finns miljoner människor i samma åldrar som man själv varit i, som gör likanande jobbiga och trevliga saker. Det är som en enorm stafett eller? Hur går det till Harpasione? Vi är helt unika, men ändå en liten del av ett flöde?

Svar: Det är väldigt sant. Man kan känna sig som ensammaste människan på jorden, samtidigt som man vet att alla känner sig så ibland.
Harpasione

2017-11-26 @ 18:22:11
Postat av: Pia

Ja tänk! Visst är det ett mirakel. Att det liksom bara blir ny människa. Sen får man försöka göra det till en bra vuxen. Men man gör inte deras personlighet. Den föds de helt klart med. De ÄR en hel människa från början. Och med utgångspunkt där får man uppmuntra bra sidor och dämpa de dåliga 😃😃😃😃

Svar: Ja, när de blir lite större inser man att de var som de var redan när de föddes.
Harpasione

2017-11-26 @ 19:44:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0