Passar jag för mitt liv? Del 3

Att inte kunna prata är för jävligt.
Helt enkelt.
Att inte kunna frambringa ett endaste litet ljud är ännu värre.
Ett enkelt bröl skulle minska assistansbehovet och öka min självständighet enormt.
Kunde inte någon tyst och introvert person ha åtagit sig detta?
Men å andra sidan så måste man vara extrovert med ett stort kommunikationsbehov för att något ska komma ut ur en krånglig dator med ögonstyrning.
Och skriftspråket hade jag ju redan innan jag blev förlamad.
Suck.
Jag är som gjord för min uppgift.
#1 - - Pia:

Be nån datatekniker lägga in en bröl-knapp. Ögonstyrd. Lite bröl kan få assistenterna att vakna 😃😃😃

Svar: Fast när jag har datorn och ögonstyrningen funkar behöver jag inte bröla. Det är när jag är utomhus, i sängen, eller duschar som jag skulle behöva låta.
Harpasione

#2 - - Anonym:

Det sista är det nog ingen här som säger emot!

#3 - - Anonym:

Alltså att du är som gjord för att blogga, med dina talanger inom det skrivna språket.

#4 - - Anonym:

Vännen min, tänk vad ofta man kan fundera på sin plats i alltet. Enligt givna normer är man ju i utanförskapet där inget man gör räknas. Kan inte lufthunger generera lite pensionspoäng? Den kräver i alla fall mer fysiskt än nästan något jag gjort tidigare. Och i natt blir det vintertid, världens mest onödiga påhitt, för mig kan det vara det ena eller andra bra jag slapp byta två ggr om året. Nej, välj det ena eller det andra så ska jag sluta gnälla. Fast vem skulle jag vara om jag inte fick säga vad jag ville oavsett om det räknas som gnäll. Blev glad av att läsa att det flyter med assistansen nu, det är verkligen somrarna som verkar vara struligast. Det är väl inte lika illa vid storhelgerna? Jag var tvungen att lägga min energi på att plocka undan pga av något ventilationsstrul i huset, löjligt att jag inte bara kan strunta i det och lägga den lilla energin jag har på roliga saker. Jag har gett mig respit till nästa år när det gäller stadigare vardagshjälp, asih är ju ändå här var och varannan dag. en vän har varit och snorklat vid galapagosöarna, vore inte det något för oss, du kan koppla tuber och flyta helt fritt. Skulle vilja se de enorma sköldpaddorna och ödlorna, på rätt avstånd. Hänger du med?

Var rädd om dig, jag tänker på dig allt som oftast, i synnerhet när det händer positiva saker jag vill dela direkt!!

Bäsestor kram från EfA AfE

Svar: Vi ses på galapagos! :-)
Harpasione

#5 - - Anonym:

Jag hade säkert också upplevt det som för jävligt att inte kunna prata. Och behovet av att kunna förmedla smärta, fara eller ilska genom ett bröl hade nog varit det samma. Men om det finns nyanser i helvetet kanske jag hade lidit mindre av just det. Trivs rätt bra med att ofta vara ensam och tyst. Men det är ju just det. Jag får vara ensam, slipper vara tillsammans med någon för att överleva. Hade jag startat en blogg, sommarpratat, skrivit en bok, tävlat i stand up?

Svar: Man vet inte förrän man är där, tror jag. Jag visste väl inte att jag var så pratsam innan jag inte kunde prata?
Harpasione

#6 - - Ylva La:

Skulle svarat mig själv med: "förmodligen inte", men jag vispade till "skicka"-knappen i min iver att äntligen lyckats ändra från autokorrigeringens "stånd up". (Är det verkligen en troligare term?) Vilket gjorde det komiskt tydligt för mig att det är si och så med tålamodet. Klarar knappt skriva en korrekt text med pekfinger och lynnig surfplatta. Ögonstyrning hade varit en utmaning av det helvetiskare slaget.