Natten, om det är en sådan när jag inte kan sova, har en förmåga att sätta tankarna på rundgång. Runt, runt, och för varje varv blir de starkare, ilsknare, hopplösare och beslutsammare. När dagen kommer försvinner de in i skuggiga hörn. Och jag slipper dem. Det krävs dagsljus för att jag ska vara rationell. För att jag inte ska göra en höna av en fjäder. För att jag ska tänka klart....
Så bra du uttryckte dig Harpasione-precis så är det.
Fast jag alltid tänkt att jag spökar till det på natten när oron kommer krypande och paniken lurar. Men det kanske är tvärt om, på dagarna är man avtrubbad och på natten försvinner filtret. I så fall är jag ett klart psykfall.
Så vackert beskrivet. Om hur det är. Jag har också funderat. När man vaknar i vargtimmen och all oro bara finns så påtagligt. Är det det sanna, när man skalat av försvaret som finns där under dagen och ljuset ? Är det mörkret som framkallar dessa känslor ? Men även de älsklingsvärda känslorna som du skriver framträder på ett annat sätt. Vet inte någon som sätter ord på hur det verkligen är som du. Så Poetiskt beskrivet. Jag tror det är ett vanligt fenomen oavsett om man är frisk eller sjuk, alltid finns något att oroa sig för, och det kommer fram på natten. Så viktigt det du skriver.
Tack för dina ord...och Kram
Nej. Jag vet inte om tankarna på natten är sannare än på dagen. Men de på natten rör upp mina sinnen, gör mig arg och labil.
Så jag väljer att föredra tankar på dagen. De är logiska med bättre proportionen. De får mig lugn och inte upprörd. De ger mig möjlighet att ta itu med saker. Ordna upp saker.
Ska försöka sova mer på nätterna 😃
Ibland är natten den enda tid man har att tänka på. Så då får man hålla till godo med de tankarna tänker jag.
Jag tror det beror på vilken dygnsrymt man har. Jag kan bli så vansinnigt trött runt halv nio så jag knappt är kontaktbar. Men vänta bara någon timme till halv elva- elva, då när huset kommit till ro och katten snusar, då blir jag klarvaken. Då kan jag tänka mina tankar till slut och bara känna tystnaden och lugnet av att världen utanför fönstret stannat av. Mina skuggor kommer på dagen och klumpen i magen finns när man ska trängas med alla på tåget på morgonen när man precis vaknat. Då vill jag vara ifred och inte ha någon för nära. Då får jag bita ihop.