Alla har sitt

Jag gick på stan idag.
När jag möter till synes helt friska människor som ser lite sura ut så tittar jag på dem och ler.
Jag tänker
Haha, jag är i alla fall gladare än du! ( om jag är glad vill säga, men det är jag oftast när jag går på stan).
Det är orättvist av mig att tänka så.
Alla har sitt.
Det finns oändligt många plågor som inte är förlamning och kräver dubbel assistans dygnet runt.
Osynliga plågor, som gör att ett leende är långt borta.
Nästa gång ska jag le och tänka att jag hoppas att du kan le en annan dag.
Sen finns det ju de som ÄR lyckliga också.
Och oförskämt friska både inuti och utanpå.
Men varken jag eller de vet vad som väntar dem i morgon.
#1 - - Markus Schulz:

Så ömsint vackert och ärligt skrivet Tina. Tack för dina ord!
Markus

#2 - - Irving:

Du är så himla klok! Skriv en klokbok med alla dina tankar. Ja, jag vet att bloggen kommit ut i bokform men jag menar en annan slags bok, en som kan hjälpa de här som inte behöver assistans utan som "bara" behöver orka börja leva igen. Kram

Svar: Kanske det
Harpasione

#3 - - Maggan:

Jag förundras, beundrar. All denna klokskap. Styrkan att ta sig upp från botten för att först våga tillåta sig smärtan. Den första varma sommardagen, då börjar jag lyssna på ditt sommarprogram från 2010. Undrar om du har samma känsla idag som då. Att se det som trots allt är bra, du med din smarta hjärna, äger språket, ordet, ser, hör, drömmer, tänker, lyssnar......

Hur viktig du är för alla dem därute som du ger livshopp åt, kanske i en begynnande svår sjukdom, att kunna få dem att se ljuset . Tror som du att man vänjer sig succesivt för man har inget val eg. -"Jag skulle aldrig klara det", säger många men i den situation man är så gör man det ändå. Man vet ju inte förrän man är där. Jag håller helt med Irving om en klokbok.

Citat "Alla människor är någon gång i kris. Den som varit i mörkret kan efteråt se det ljusa ännu ljusare." Avicii-Tim R.I.P...så ledsen jag blev över hans öde.