Upplevelser

Om jag inte upplever något finns det inget att skriva om.
Igår upplevde jag flera saker.
Jag kom på att jag faktiskt har dumpat någon som var kär i mig och som jag hade hånglat med i en soffa en natt.
Man ska inte göra så. Först hångla och sedan bara vara kompis.
Man ska vara tydlig med sina känslor.
Jag visste inte att du var kär i mig!
Förlåt Mikael!

Och på kvällen var jag på boksläpp och temakväll om psykisk ohälsa.
Det talades mycket om ensamhet, men jag kände en stark gemenskap.
Det kanske blir så när man benämner ensamheten?
Alla känner igen sig.
När jag åkte hem älskade jag hela världen.
#1 - - Anna Margareta:

"Om jag inte upplever något finns det inget att skriva om." Är det så? Det går väl att skriva om tankar, drömmar, funderingar, allt möjligt? Att uppleva något för att få skrivlust, är det verkligen så? Har själv bloggat (ca 2005-15) och tror inte jag behövde uppleva något för att skriva. Jag kan minnas fel, det har jag gjort förut. :-)

Svar: När jag sitter hemma och har tråkigt för länge torkar min hjärna ihop tror jag.
Harpasione

#2 - - Markus Schulz:

Sedan augusti har jag knåpat på en bok. Del ett handlar om tiden från sommaren 2014 då första tecknen visade sig, fram till mitt första möte med en ALS-grupp i mars 2018. Del två är tänkt handla om min reorientering att leva vidare med min sjukdom. Här känner jag samma sak som du skriver: ”Om jag inte upplever något finns det inget att skriva om”.

Svar: Har du läst min bok, Om det bara var jag? Jag fattade på en gång att du är en skrivande människa. Kul!
Harpasione

#3 - - Mia:

Den känslan, när man har upplevt något starkt och älskar hela världen, är så härlig.

#4 - - Markus Schulz:

Hej.
Efter tre revideringar/omskrivningar/förenklad text/ärligare och förhoppningsvis hyfsat skönlitterärt har jag fått fram 23 000 ord. Med Times New Roman 14 punkter blir det 120 boksidor. Detta avsnitt 1 och går i tid fram till när jag ”kom ut” på ALS-mötet.
Avsnitt 2 vill jag låta bli den glada delen, men vad ska jag egentligen skriva om? Mina museibesök? Jag började tappert med kapitlet ”Att hitta tillbaka Markus Schulz”, men stampar bara omkring. Vem var han egentligen, den där snubben?
Nu samlar jag på mig allt möjligt, allt vi exempelvis skriver här, på Facebook och hur jag uppfattar sjukdomen, om jag verkligen har kravlat mig ur det svarta hålet. Jag fick bra stoff från ALS-mötet. Inleder nog med det.
Min avsikt med avsnitt 2 är ändå att leva vidare. Som din blogg. Nu ser jag fram emot Mias bok ”Att leva med ALS”, och låta mig inspireras.
Markus

Svar: Mia? Låter ju intressant.
Harpasione

#5 - - Pia :

Hej!
På tal om böcker....har läst Hawking, min historia? Är den bra? Läsvärd?

Svar: Inte hört talas om.
Harpasione

#6 - - Pia:

Stephen Hawking. Geniet. Dog nyss. Vår bokcirkel tänkte läsa.
Ok. Ingen här har läst den....

#7 - - Markus Schulz:

Mia Möllberg på FB Jag är inte sjuk i ALS - jag lever med ALS

Tack för tipset om SH, ska läsa den/SH-fan

#8 - - Ylva La:

Om återuppleva räknas in i uppleva, så är ju ändå möjligheterna rätt stora att man upplever något varje dag?
Men jag förstår tanken med att intryck behövs för att få snurr på reflektionerna.

Till en dag det inte blir något nytt:
Spela upp sekvensen när en påhittig kursledare knappt hinner avsluta sista meningen i föreläsningen innan han kastar sig ut genom fönstret för att starta en fotbollsmatch. (Var vi förvarnade/hade vi något på fötterna? Hade han gömt en fotboll under katedern? Vem vann? Hade vi ens lag? Vad pratade han om innan egentligen? Visst gjorde han sig lite illa när han hoppade ut?)

Tack alla människor som gör livet minnesvärt för era medmänniskor!

Svar: Jo, jag tror att han stukade foten i uthoppet... :)
Harpasione

#9 - - Maggan:

Inspiration får jag också i samvaro med andra men också i naturen, i böcker (en liten strof som ger en AHA upplevelse) så är det ju...men också genom en film sekvens, en dokumentär om någons intressanta o annorlunda liv, genom musik . Dagar då jag inte har någon inspiration känner jag som du, jag har inget att skriva om. Men då den kommer till mig så bara bubblar det av lust att skriva . En härlig livsbejakande känsla. Läser nu "Ännu ett liv" av Teodor Kallifatides En riktig pärla. Den handlar om ensamhet, främlingskap men också om samhörighetskänsla o gemenskap. Igenkänningsfaktorer. Så fint med dessa fina, nya möten på din blogg . Det blir jag inspirerad av


Svar: Jag läser Allt jag inte Minns. Det var väl du som tipsade om den?
Harpasione

#10 - - Jenny:

Hela världen älskar tillbaka
Det var stark gemenskap där jag håller med. Viktigt att minnas den stunden och lägga till stund-samlingen. Jag levde dock i nåt slags chock tillstånd fram till nu. Det var stort och jag gjorde en milstolpe. Tack för att du kom.

Svar: Love!
Harpasione

#11 - - Maggan:

Ja, Tina det var jag. Det är ingen enkel bok, den är inte tillrättalagd, fast jag gillar när man får tänka till lite. Han skriver så, Jonas Hassen Khemiri. Som en norsk turistvärdinna sa till min dotter då hon var 15 år och sommarjobbade på Turistbyrån "Bruka hjärnan"....
Hoppas du gillar boken. Nu senast har han skrivit manus till den aktuella filmen "Amatörer" i samarbete med samma regissör som till den prisade storsuccén "Äta, sova, dö.