Fjortonde december

1
1
1
Visst gör det lite mindre ont om man vet vad det beror på?
Men om man inte minns att man har ramlat ur sängen och brutit revbenen,
och om man inte minns att man inte kan gå så bra så ramlar man flera gånger och slår sig.
Och så minns man inte att man har ramlat och slagit sig.
Då gör det väldigt ont.
Var glad om du minns varför det gör ont.
 
ALS känns som en barnlek jämfört med demens.
 
 
#1 - - Pia:

Jag vet inte. Pest eller kolera. Två motsatser. I ena fallet ha en kristallklar hjärna men inte få kroppen att göra det man vill. I andra fallet ha en kropp som funkar men hjärnan är nersmält till ett litet äooelskrutt. Jag tror jag skulle välja som du, ALS. Hjärnan är jag lite rädd om. Men jag vet faktiskt inte vad som är jobbigast. Med tanke på min familjehistoria av alzheimers vill jag inte hamna där.....så jo, jag väljer som du!

#2 - - Maggan:

Har man accepterat sin ALS så tror jag det är bättre än demenssjukdom. Fast det är svårt att jämföra olika sjukdomar . Jag har haft demens i nära släkten och vet hur smärtsamt det är, att inte förstå vad som sker, ångesten, den gradvisa försämringen, att förlora allt. Hjärnan, vårt främsta spännande organ där vårt liv finns, det äger du. Minnen, fantasier, att kunna förändra sig, utvecklas, drömma, känna. Demens är vår tids gissel, så många yngre som får det och det är en dödlig sjukdom där en efter en av viktiga funktion försvinner. Att inte minnas eller förstå vad som händer, en mardröms tillvaro