harpasione

Det käraste

Han gick v-mek och jag gick natur. Det är det käraste jag har varit tror jag. Så där så det kändes i magen bara jag såg honom. Han visste det, men var inte kär i mig. Som vanligt.
Han hade skinnjacka, snusade och söp.
En gång lånade han en mössa av mig. Och en gång kom han hem till mig, för att lämna tillbaka mössan. Då satt vi i gillestugan och jag spelade Kjell Höglunds låt Desertören för honom. Eller rättare sagt, han låg i soffan och jag satt på heltäckningsmattan bredvid. Jag reagerar fortfarande på den textrad där han öppnade ögonen och tittade på mig, när jag lyssnar på låten.
När vi slutade gymnasiet, samma år eftersom jag är ett år äldre, hade vi nån slags fest utanför skolan en natt. Jag och Jocke klättrade upp på skolans tak och han öppnade ett fönster så larmet gick och polisen kom och vi fick sitta i polisbilen och bli kollade.
Så kan det vara.