Dagen efter

Det känns värre morgonen efter
Triumfen som uteblev
Allt engagemang utgör en risk
för besvikelse

Kommentarer
Postat av: ida

"Allt engagemang utgör en risk
för besvikelse " Det kan nog alla som med själ och hjärta engagerat sig i något skriva under på. Så står man där med ett "jasså" och frågan blir om mitt engagemang dikteras av andras intresse eller om jag står på egna ben med min vilja att göra skillnad.

2018-06-24 @ 15:50:35
URL: http://sincerelyyoursida.blogspot.com/
Postat av: Anonym

Du vågade i alla fall, heja dig!

2018-06-24 @ 22:10:09
Postat av: Anna Margareta

Ser du fotbollen? Något tråkigare o helt ointressant o meningslöst kan jag inte finna. Där passar din text idag, kanske var det det du tänkte, eller inte.
Ha en bra dag.

2018-06-25 @ 06:32:58
Postat av: Mia

Jag tänker på ditt sommarprogram nr 2 som jag så innerligt gärna vill höra. Kan du inte låta någon läsa in det ändå och lägga upp på Youtube eller nåt?

2018-06-25 @ 17:52:00
Postat av: Pia

Triumfen som inte kom? Vet inte? Jag kanske blivit för gammal? Men jag siktar inte på några triumfer. Skiter blankt i om andra tycker jag triumferar.
Jag är nöjd bara jag har trevligt. Läser nått bra. Gör något för att hjälpa folk på jobbet 10 timmar i veckan. Träffar barn och barnbarn nån gång i månaden. Någon gång hittar nått sevärt på tv. Får en stund i solen och tystnaden på landet,
Tycker inte livet behöver vara mer än så....är jag knäpp?

2018-06-25 @ 22:51:55
Postat av: Ylva La

Förstår känslan precis.
Förväntad triumf eller inte, man anstränger sig, satsar känslomässigt och hinner bygga upp en tro på hur det skulle kunna bli.
Istället infinner sig en stor besvikelse och saknad.
Det kan vara jobbigt att återfå kraft och lust - hur kan vi hjälpa till?

2018-06-27 @ 09:11:37
Postat av: Maggan

Ibland kan jag vara nöjd med det jag har och avundas människor som känner sig förnöjsamma och inte behöver mer. Att gräset inte är grönare på andra sidan. Men så känner jag en drivkraft att vilja framåt , att lära och tänka nytt. Inte stagnera utan fortsätta vara nyfiken. Då kommer förväntningar och besvikelser som ett brev på posten.
Allt engagemang skapar förväntningar. Bäst vore att inte ha stora förväntningar, infrias försöken så känns det lyckat men om det inte gör det så gör det inte så mycket heller eftersom man inte förväntat sig något. Men lätt är det inte, det vi gör vill vi ska vara till glädje för oss och andra, kunna förändra världen till det bättre en smula. Kanske är besvikelser priset vi får betala när vi vågar. Så, hälften vågat, hälften vunnit...Kram

2018-06-28 @ 10:44:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0