Busig?

Jag hörde en människa beskriva sig själv som busig, och det slog mig att det är nog det sista ord jag skulle använda för att beskriva mig själv.
Är det Bushusets fel?
När jag och mina syskon och kusiner strövade omkring i skogen runt vår sommarstuga hittade vi en gång en koja av plankor.
Över ingången stod det målat med blodröda bokstäver, BUSHUS.
Huvva. Det var långt hemifrån.

Godis eller bus?
Bus är sabotage, jävelskap med andra människor.

Jag är INTE busig.
Påhittig, kreativ, men seriös.
Allvarlig, tråkig.

Har jag någon busig läsare som kan förklara hur det är och vad en gör?
#1 - - Anneli:

Jag skulle nog kunna beskriva mig själv som lite busig. Jag älskar att busa o jävlas med folk =)
Att få släppa loss lite är ganska skönt.
Dröm Sött. Kramar ♥

#2 - - ida:

Ibland i ungdomens dar tävlade jag och några kompisar om att lura varandra över telefon. Vi jobbade på sjukhus och på olika enheter. Eftersom vi måste vara professionella och svara ordentligt på telefonsamtal brukade det börja allvarligt och sluta i skratt när vi förstod att personen i andra änden var en kompis som kokat ihop en otrolig historia som började "normalt" men som slutade i rena Monty Pyton farsen. Synd att dom fallit ur minnet men minnet av skratten finns kvar.

#3 - - Anna Margareta:

Jag tror att jag är busig, ja lite småbusig på ett sjyst sätt. Lite "full i sjutton" som min pappa sa om mig när jag var liten. Så det har följt mig livet igenom. Att busa är att pigga upp mig och andra och det brukar uppskattas.

#4 - - Maggan:

Mitt bus-när jag var en liten flicka och vi bodde på landet så två hus ifrån oss bodde min "tant" Märta, hon som alltid hade tid med mig. Jag sprang ofta till henne på en liten genväg mellan våra hus. De hade egen firma och ett kontor i en separat byggnad intill. Där hade de en telefon där man kunde ringa in till Märta, vilket jag gjorde allt som oftast
-Hej Märta, kan vi spela Fia eller spela kort och hon hade all tid i världen. En dag var telefonen kopplad till telefonstationen(på den tiden) och en röst svarade. Jag tog för givet att det var Märta och framförde mitt önskemål. Rösten svarade att detta är minsann ingen lekstuga och jag fattade inte att det inte var Märta förrän det gått en lång stund då jag tjafsat emot och undrade varför hon sa så ? Som jag skämdes trots att jag var så liten. Det var väl ett bustrick....Märta berättade de hemskaste spökhistorier som jag älskade och när det blev mörkt fick hon följa mig hem. Fascinerat skräckslagen som jag var....Hörde också om Hawkins, vilken fantastisk person han var


Svar: Bra att ha en tant! :-)
Harpasione

#5 - - Pia:

Nej. Jag är inte busig. Har aldrig varit. Jag är på tok för seriös för det. Däremot är jag tacksam att busa med! Jag går på allt. Jag tror ju alla är lika seriösa som jag. Vilket de inte är. När jag äntligen fattar att jag är lurad skrattar jag gott.

#6 - - Jenny:

Jag har nog aldrig varit busig. Jag är bitter och dyster mer. Men jag kan nog vara väldigt rolig och få andra att skratta till saker jag skojar om. Men busig är jag inte. Jag gillar inte bus.

#7 - - Zorro:

Jag är mycket kluven till ”busig”. Å ena sidan är det kul med humor och skratt – värdelöst med tråkig. Å andra sidan är det värdelöst när jag försöker göra något så bra som möjligt och så sabbar någon det för att vara busig...
Busig= inte följa strömmen=positivt
Busig=göra tvärtemot=negativt
Skoj ja
Bråk nej
Bus ?