Jag känner ju inte dej så väl, annat än här på nätet. Men jag bryr mej om!
Och jag upplever dej som absolut oelak - men mycket kan ju förstås röra sig fördolt under ytan ;) så man måste kanske akta sig ...
Känna mig ensam och att ingen bryr sig om mig gör jag också ibland. Och då blir jag också elak. Arg och elak, och tycker andra är korkade och gör fel hela tiden. Och jag förstår att du som är snärjd och ofri känner det ännu starkare till och från. Även om känslan tar över gäller det att försöka snurra sig ur den, för sin egen skull om inte annat. Man vill inte vara den elaka, det är ingen skön känsla. Och för vad det är värt, jag bryr mig också, och tycker om.
Idag tänkte jag förresten på när vi hade mat i överflöd på vallen. Minns du? Kaviarsmörgås med kall potatis?
Kram kram
Jag tror att man kan bli elak av andra anledningar också.
Men om man är ofri, snärjd och instängd av andra människors viljor är det säkerligen mycket svårt att tänka glada, snälla tankar. Och om man känner sig ensam.
Om det räknas att bry sig om att skriva här, så gör jag det. Skriver här. Och bryr mig om.
OCH TYCKER OM. JÄTTEMYCKET. DIG.