Drömmar

Jag har sedan länge förlagt en del av mina drömmar till mitt nästa liv. Mina nästa liv?
Jag vill t.ex. bli en sån där frodig, mullig och helst rödhårig kvinna nån gång. Det finns ju de som är så vackert feta tycker jag. Flummig och konstnärlig. Det ska bli kul.
En riktigt duktig fotbollsspelare har jag också tänkt mig att jag ska få vara. Eftertraktad. Dyr. Köpt och såld för mångmiljonbelopp. Men själv bryr jag mig bara om själva fotbollsspelandet. Jag har tänkt att jag ska få spela i en VM-final. Stå där och rätta till strumporna över benskydden i väntan på startsignalen. Fast då ska jag vara man, och så ska jag ha kvar de håriga ben jag råkat få i detta liv. Det kommer att göra sig bra. När strumporna hasat ner. Vid intervjun, efter matchen.
Jag känner mig faktiskt ganska säker på att det kommer att bli så här.
Jag trodde först nu när jag blev sjuk att det var slut med framtidsdrömmar. Men sen kom jag att tänka på allt sånt där som man drömmer om fast det troligtvis aldrig kommer att bli verklighet. Åtminstone i detta liv.
Att vara ihop med häftigaste killen i bandet är ju en annan sån där. Ni vet det är till just mig han går när han kliver av scenen och jublet fortfarande dånar... Eller alla resor man drömmer om men som man inte kommer att kunna genomföra hur länge man än lever. Alla hus och ställen man skulle vilja bo på. Jobb man skulle vilja prova.
Det är klart att man alltid ska fortsätta att drömma.