Rättelse
Nej, det är klart att jag egentligen inte är rädd att människor ska vara elaka mot mig.
Jag är rädd för att ni ska bli skrämda och sorgsna av att jag försämras.
Och ömka mig.
Ömka inte,
Det är inte särskilt synd om mig.
Nu.
För ett år sen var det kanske möjligtvis lite synd om mig,
men inte nu.
Det finns inga alternativa liv.
Man får ett,
(den här gången i alla fall... )
och det ser ut som det gör.
Man vet aldrig.
Lika lite som jag visste i juni 2006,
innan mina farhågor började,
om hur framtiden skulle se ut,
lika lite vet jag nu.
Spännande.
Kanske köper vi en julgran ikväll.
Man vet aldrig.
Det är ju ändå så för oss alla att ingen vet vad som kommer att hända. Om en stund, nästa dag eller om ett år. Dina vänner måste få vara ledsna över att du blir sämre. Men låt dem få fortsätta att vara dina vänner och låt dem dela både sorg och glädje med dig. Med dina kloka tankar ger du oss alla mycket värme och ett nytt perspektiv på livet. Ha en bra helg. Kram.