Ensam hemma

Jag är ensam hemma.
Det där med assistans tycks dra ut på tiden.
Mannen har ställt fram kaffekopp jag strax ska värma.
Kanske får jag hjälpsam lunchgäst, annars värmer jag en färdigportion oxjärpar.
En del människor skulle nog tycka att det var ett riktigt bottennapp att sitta här med en färdigportion oxjärpar, men jag har faktiskt länge brukat kasta lystna blickar på dylika kartonger i frysdiskarna.
Det har dock alltid känts lite förbjudet för en fullt fungerande samhällsmedborgare att lägga pengar på.
Det här är inget jag bara hittar på för att verka positiv.
Jag har minst ett vittne.
Vi får väl se om hon vill framträda här...

Så, nu har jag värmt mitt kaffe och försett koppen med ett sugrör, burit den till soffan samt provsmakat.
Allt väl.

Nej, allt inte alls väl.  Nyss bara föll det bort ett helt långt avsnitt jag skrivit om kändisar och skvallerblaskor...
Men kort och gott: Kändisar är jag intresserad av och helst skulle jag velat träffa Harry Schein, Yassir Arafat och drottning Silvia...
Och vem skulle du helst mysa i fredagssoffan med, Tommy Engstrand eller Ingvar Oldsberg?
Jag säger Tommy, jag.

Sist men inte minst:
Det finns en kvinna i Göteborg som har ALS, och det har hon haft i 21 år.
Jo, jag vet att hon är ett undantag,
men det kan ju jag också vara...
#1 - - Elin:

Du är ju absolut ett undantag, på många punkter. Dessutom knäcker Ludvig och jag pepparkakor varje dag, och när det blir tre bitar är du min önskning.
Ska vi göra slag i saken och träffa Silvia någon dag?
Elin

#2 - - Irving:

Jag håller helt med Elin, om det finns någon som är ett undantag så är det du! Det var det första jag tänkte när jag läste din blogg idag. Sedan har det gått flera timmar och jag har inte kunnat skicka mitt inlägg för alla kunder som "stör".
Det här med att knäcka lite pepparkakor verkar ju också bra. Och gott. Och många önskningar blir det. Annars kan man också spana efter stjärnfall. Och jag vet precis vem jag skulle välja av alla kändisar; Mark Levengod. Eller är det Levengood? Iallafall så tror jag det vore en trevlig kväll. Min norska vän har önskat sig honom i 50 års present av mig. Jag funderar på att skriva till honom och höra om det kunde gå för sig med en liten middag eller nåt. Jag tror att han kan vara en sån som skulle haka på en sån grej, han verkar kul. Nu får jag snart gå hem till packandet och sorterandet igen. Ska bli skönt när allt är klart. Kram.

#3 - - O:

Vi har aldrig träffats utanför din blogg. Men jag håller med dig om att den djupfrysta portionsförpackade maten känns lyxig och den är riktigt god. Fiskgratäng är en av mina favoriter.
Du är så fantastisk och har gett mig så många bra tankar. En sak som jag funderat på är din murkelgrop. När jag får lite tid och ork så skall jag se om det finns något att läsa om murkler, Det lät så intressant. Och att det är ett projekt för framtiden.
Jag skulle gärna träffa både Silvia och Viktoria. Martin Stenmark tycker jag också verkar så gullig. Jag håller tummarna för dig. Kram

#4 - - Franck:

Det är klart att du är ett undantag, så mycket vet jag också! Och får jag lägga till att du självklart föddes som ett undantag också. Vad är regeln (om du är ett undantag)? När det gäller det mesta verkar det som att Gauss-klockan ger oss en vink om vad som är regel, eller 'i regel'. Men allt är statt i utveckling och kontexten alldeles särskilt. En viktig kontext är ju såklart vårt eget sätt att se på saker och ting (fastän den kontexten finns inom oss s a s) och jag lärde mig ett sätt att titta på vad jag själv tänkte: Jag tänkte mig att jag satt på en flodstrand, där den breda vattenströmmen sakta, men oupphörligt, flöt förbi. Jag föreställde mig sen att det kom löv på vattnet och varje löv bar en tanke eller bild jag hade, det kunde vara t ex "Jag kommer inte att klara av .....". Tanken som alltid brukade ge mig obehag, försatte mig i beteenden jag inte ville utföra. De fick varken mig eller andra i min omgivning att må bra. Men så satt jag där och tittade på min tankar som flöt förbi. Och där kom "Det här obehaget blir svårt att uthärda", och där kom "Om jag fortsätter så här nu så kommer jag att börja gråta", och där kom "Dom kommer att tro att jag tappat kollen". Poängen var att bara sitta kvar på flodstranden och konstatera detta. Det var lite till och jag märkte också att jag plötsligt satt i mitt eget kök, eller på ett löv i floden, då fick jag sätta mig på stranden igen. Detta förändrade inte sakernas tillstånd i nuläget, men jag vet att det förändrat saker, genom mina beteendeförändringar, för morgondagen. Men det kommer nya bekymmer och när ska man sätta sig vid flodstranden?

Ja, det där är en gammal övning och jag lärde mig den, tror jag, via någon av John Kabat-Zinns böcker.

Jag läste Uri Savirs Processen härförleden (faktiskt i samband med 12-årsminnet av mordet på Rabin i Israel, ännu en djup källa till förstämning!) och Savir som var chefsförhandlare beskriver alla inblandade inklusive Arafat. Osäker på om jag skulle vilja träffa honom, men trots hans koleriska karaktär, har min respekt för honom vuxit genom att, vad var det du sa Tina i början av bloggandet?, 'Genom att fortsätta titta växer respekten' (nej, det blev inte rätt, känn dig inte felciterad, fastän du är det, jag ska kolla upp det).

Här snöar det i skogen, världen blir vit, snörvliga Karin sover en stund, det är tyst och jag längtar efter att tända ett Adventsljus. När jag gör det ska jag tänka på dig, Tina. Tack för dina ord!

#5 - - Franck:

"Om man tittar noga växer alltid respekten." Så sa du och inget annat.

#6 - - Helena:

Med risk för att vara tjatig så håller jag med alla ovanstående skrivare om att du självklart är ett undantag. Även på andra sätt i positiv bemärkelse -- du är ett undantag från den "vanliga" mänskligheten, d v s något alldeles särskilt.

Jag önskar så innerligt att jag, typ imorgon, ska läsa på denna blogg att du fick lämna tillbaka permobilen eftersom den inte behövs, att du storstädat huset och slängt alla sugrör och självtorkande toaletter m.m. Jag önskar så intensivt jag bara kan och har inte gett upp!

#7 - - Ylva La:

Jag kommenterade tydligen aldrig den här när det begav sig. Det här är ju en av de bortsållade texterna. Men bra den med. En UNDERBAR och TYPISK Tina-värdering. "Frysmat är för de som inte kan annat, och vad KUL att jag nu får äta med gott samvete."

Att beskriva dig var inte så lätt, märkte jag. Du är ju rätt komplex. Men här kommer mera: Du är en otroligt nyfiken, orädd och lugn person med snabbtänkt hjärna och glasklar analys. Som tänker ett steg längre än de flesta, dessutom på en väg de inte ens visste fanns. (Eller den fanns nog inte, det var du som började trampa upp en stig som kanske blir en väg så småningom.) Och så har jag sett få som har så stort tålamod med sina barn. Helt enkelt för att du har förstått dem. Medan vi andra är kvar i vårt vuxentänkande och blir SÅ irriterade.

Ha ha, vad roligt det var att skriva kommentar till en så gammal bloggtext. Helt ofarligt, bara du kommer att läsa, hoppas jag. OM någon annan som läser in hela bloggen långt efter texterna skrevs - glöm detta, om du inte vill ha en beskrivning av bloggförfattaren förstås. För det som står här ovan är absolut en korrekt beskrivning av några goda egenskaper vår författarinna har.

Och till sist - slå världsrekord vettja. 21 år - håll ut näktergal!

Svar: Glasklart!
Harpasione