Kanelbullens dag!

Ute och åt.
Blev bjuden på kaffe och kanelbulle eftersom det är kanelbullens dag.
Idag!
Jag hade fel, vilket betyder att vi inte alls på något sätt ligger efter.
Lunchen var god,
och trevlig.
Jag kunde äta och prata.
Jag kunde umgås.
Om man inte kan äta och prata-
när jag inte kan äta och prata-
kan jag umgås då?
Det är väl upp till dig?
Skjutsa mig runt i en vacker park medan du håller låda?
Träffas och sondmata?
Och jag säger tack via datorns talsyntes?
Lyssna på musik tillsammans, eller högläsning?
Kramas?
Tänk vad många kramar jag har fått det senaste halvåret.

Just nu sitter jag på uteplatsen i den varma höstsolens skugga.
Skön dyna under såväl rumpan som de bekvämt upplagda fötterna.
Datorn i knäet, yllekoftan med fjällskogsrandning som jag stickade en arbetslös höst i mitten av 80-talet.
Vadå fjällskogsrandig?
Joo, typ randig som en fjällnära skog...
Jâg har det bra.
#1 - - Nillan:

Hej Tina!
Det var så fint att ses - har tänkt så länge, alldeles för länge, att jag skulle höra av mig.
Nu har jag också läst din blogg. Jag blev så stum att Lars undrade vad som hänt!
Nu har jag också börjat läsa om ALS och ska försöka förstå vad du och de dina drabbats av.
Jag känner mig så mållös, men vill berätta det iallafall. Du är med mig i tankarna. Kramar Nillan

#2 - - Lena:

Man tycker ju inte om någon bara för att personen är frisk/sjuk... Oftast tycker man om någon för att den är den den är. Tyvärr är det inte alltid man berättar för människor att man faktiskt gillar dom...Något att jobba med...
Gillar dig! Kram