Ekelöf
Litteraturen kan tillföra vår själ kvaliteter, sa någon där,
och fortsatte med att det är inte mycket som kan göra det.
Jo, kärleken också, tillade han.
Men att skapa litteratur är väl en kärlekshandling?
Att uttrycka sitt inre gör man för att komma i kontakt med andra människor.
Gör man inte det av kärlek?
Är det inte det som är kärlek?
Kontakt mellan människors innersta.
Det är ju inte så att den som älskar,
eller blir älskad,
är någon särskilt god människa som är värd eller har gjort sig förtjänt av detta.
Det är kontakt mellan människors innersta?