Kränkt
Kränkt.
Ett överanvänt och urvattnat ord som jag inte förstår längre.
En gång läste jag i en insändare att en person kände sig kränkt för att hon inte fick någon sittplats på bussen för att det var så mycket folk.
Är kränkt en sån där vanlig känsla som verkligen känns, som att vara ledsen eller arg eller glad eller kan det vara något mer teoretiskt?
Försöker tänka efter om jag har känt mig kränkt nån gång.
Skulle det vara förmätet eller rent av korkat om jag tror att jag aldrig har känt mig kränkt?
Eller är det när man var liten och var tvungen att säga förlåt fast man inte menade det?
Är det alltid väldigt hemskt att känna sig kränkt eller finns det samma grader av det som att vara t.ex. ledsen?
Typ att bli lite ledsen för att man inte vann något på Trisslotten eller mycket ledsen för att ens hamster dog.
Typ känna sig lite småkränkt av att nån ritat en ful bild av ens favoritprofet eller helt superkränkt...?
Nej, jag förstår inte alls hur det känns att bli kränkt av en Muhammedbild.
Jag förstår heller inte alls hur det kan vara så oemotståndligt vare sig att rita eller publicera en bild av Mohammed som rondellhund när man vet att miljontals människor säger sig bli kränkta av en sådan bild.
Det måste väl finnas andra sätt att försvara yttrandefriheten, om det bara är det man vill?
Så jag har faktiskt bestämt mig för att inte ha någon åsikt alls i den där frågan.
Det är ganska skönt.
-Blanda inte in mig, det där får ni lösa själva, som jag brukar säga.
Eller som Susanne Reuter skulle ha sagt: "Blanda inte in mig i vårt förhållande".