Nya intressen
Jag hade tidigare betraktat konst som obegripligt och inget för mig.
Det gick bra.
Jag blev intresserad.
Läste böcker om Carl Larsson, gick på vernissage med installationer och åkte till Stockholm för en dag på Nationalmuseum.
Nu kan man väl säga att jag är och förblir konstintresserad.
Det är roligt att bestämma sig för något nytt ibland.
Några gånger har jag också bestämt mig för att bli intresserad av poesi.
Det tar inte fart på samma sätt som konsten.
Jag vet inte varför?
Ett försök var att gå på Stand up comedy.
Det var kul, men sen falnade lågan igen.
I fredags var jag på biblioteket och lånade lite böcker.
Hittade vad jag var ute efter och passerade i förbifarten en skylthylla där Tomas Tranströmers "Den stora gåtan" fångade mig, och jag fick lust att göra ett nytt poesiförsök.
Hemma i sängen slog jag upp den och började läsa.
Kände igen det där man alltid tänker först, att nu ska jag läsa sådär sakta och eftertänksamt och verkligen försöka få ut nånting, och så börjar man så och inte en enda fras säger en någonting och man läser och bläddrar fortare och fortare och känner sig både lite besviken och arg, och nu blev det sådär igen jag visste väl det att poesi inte är något för mig...
Och så kom sidan 72 och där stod det:
Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.
Och där stannade blicken och läste om och om igen och läste högt för Mannen bredvid och läste igen och lärde mig den utantill bara för att kunna tänka det när som helst...
Bra skrivet Tomas!
Men sen tänkte jag igen på, jag tänker på det ganska ofta och försöker då och då också förklara det för andra, vad Bror sa en gång:
Varför betrakta alla böcker, eller för den delen alla dikter, som en kategori som har något gemensamt. Bara för att de alla är ord på papper och ofta inbundna mellan två hårda pärmar och vi radar upp dem i något vi kallar bokhylla?
Varje verk är ju något eget.
Någon människas inre som på något sätt har kommit till uttryck i en form som andra människor kan uppfatta.
Man kanske inte kan vara poesiintresserad?
Eller konstintresserad?
Men nu är jag iallafall intresserad av:
Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.
Alla dikter är inte kul. Eller bra. Men man kanske har lite olika lätt att leta fram de man tycker om? Här funderar den andre TT - Thomas Tidholm:
Om vi vore barn alla
om vi vore barn och talade som barn
skulle vi då ha brister och inte kunna tala
inte säga allt det som behöver sägas?
Om vi vore djur? Om vi vore hönor och tuppar,
rävar, möss, domherrar, aborrar eller borstmaskar
Vad vore då fulländning? Kan man säga
att vissa nivåer är obrukbara
eller ofullständiga. Kan man säga
att vissa varelser är omöjliga, att de aldrig
kommer att förstå, eller förmedla något av värde, kan
man säga att det som inte innehåller
en maximal komplikation
är förenklat till den grad att det icke är tillämpligt?
Hur vet man, å andra sidan,
när något har blommat ut och fullkomnat sig?
Om vi vore barn alla, skulle vi då
inte kunna uttala oss om solen? Eller om gräset, fiskarna, sanden, om Fru Anderssons klänning, hur vi mår, om vi är hungriga, trötta, förargade, rädda?
Skulle vi inte som barn kunna vara människor, eller något slag av funktionella varelser?
Om vi kan, i vilket syfte och med vilken rätt och till vilken nytta tar sig då de andra friheten
att äga världen?