Lägg sig ned och vänta på bättre tider

Nu är jag trött på att vara sjuk.


Fatta vad långtråkigt att det tar en kvart varje gång man ska gå toa.

Man kan spara en minut om man trycker på skölj- och blåsknappen innan man börjar kissa.


Vilken pina att inte veta om man kommer att få i sig något alls av kaffet på maten.


Nej, nu skulle jag kunna tänka mig att hoppa av det här projektet.


Jag kunde börja jobba igen,

och betala skatt.

Hjälpa till här hemma,

så Mannen fick lite fritid.


Men får man välja?

Nej, det får man inte.


(Det får för övrigt inte du heller.)


Bita i det sura äpplet får man.

Leva det liv man blir tilldelad.

Så gott det går.


Tur att jag fick julkort idag.

Ett tjockt och lovande kuvert.

Som spelade.

Inte en julmelodi utan ett helt potpurri.

Som blinkade.

Inte med lampa utan en hel kaskad i olika färger.

Tack faster!


Man får liksom ta i där man kan.


Sen kan man ju alltid lägga sig ned och grina.

Efter en stund brukar tårarna ta slut,

sen börjar man känna sig lite hungrig

eller sugen på något.


Se där har man en liten drivkraft ändå!


Eftersom jag vet det där sen gammalt

hoppar jag över att ligga och grina.


Vänta ut.

Spela Betapet.


Kanske lite frisk luft?

Jag har inte varit ute på en vecka

#1 - - Mari:

Du har inte bara en liten utan många drivkrafter och det är jag så glad över. Önskar verkligen att sjukdomen bara tog slut, men vi får ju som sagt inte välja... Du är i alla fall värd millioner blinkande kort-upplevelser som kan förgylla dina dagar.

#2 - - Badhytten:

Man måste få vara arg och trött över att vara sjuk. Men glöm aldrig att dina ord är guld värda för oss som läser din blogg.

Och jag ska spela Betapet med dig!

#3 - - O:

Du låter oss ta del av ditt liv och dina tankar på ett fantastiskt sätt. Jag skrattar ibland, ler lite eller torkar bort en tår.

Grått och trist ute. Irriterande att inte kunna göra det du vill. Vem skulle inte bli både arg och ledsen. Hoppas du tittar på Nobelfesten eller kanske Bonde söker fru. Eller lyssnar på någon skön musik.

Kanske solen tittar fram imorgon. Det önskar vi oss nog alla. Stor kram





#4 - - Kattis:

Idag rinner tårarna när jag läser och sen ler jag , du skriver så det berör i varje liten cell.

kramkramkramkramkram till dig

#5 - - Franck:

Jag vet inte om du sett Les Choristes - Gosskören? Hostorien utspelar sig på 1940-talet (då den ursprungliga La Cage aux Rosignols/Näktergalsburen gjordes). Det handlar om en anstalt för vanartiga gossar, ett skoldaghem med murar och kollektiv bestraffning, dit en mjukislärare med aldrig-upptäckta-musik-ambitioner kommer. Jag såg den senast med 10- och 12-åringen och dom satt fängslade. Den har en sång Vois sur ton chemin/Se på din väg, som jag återkommer till, med Youtube såklart: NUQiorqNk&NR=1" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=aNUQiorqNk&NR=1 ur filmen, men här bSCsBE" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=P-ZzbSCsBE är sången.

Inget Nobelprisaktigt, men enkelt och vackert om vad livet kan vara. Här är texten, med en Nobelprisöversättning av undertecknad:



Vois sur ton chemin

Gamins oubliés égarés

Donne leur la main

Pour les mener

Vers d'autres lendemains



Sens au coeur de la nuit

L'onde d'espoir

Ardeur de la vie

Sentier de gloire



Bonheurs enfantins

Trop vite oubliés effacés

Une lumière dorée brille sans fin

Tout au bout du chemin



Sens au coeur de la nuit

L'onde d'espoir

Ardeur de la vie

Sentier de la gloire





Se på din väg

vilsna och glömda barn.

Ge dom din hand

för att ta dom

mot andra gryningar.



Känn i nattens hjärta

en våg av hopp,

livets låga,

ärans stig.



Barnslig lycka,

alltför snabbt glömd, utsuddad.

Ett gyllene ljus brinner evigt

i slutet av vägen.



Känn i nattens hjärta

en våg av hopp,

livets låga,

ärans stig.



Så nära livet som du skriver läser jag sällan. Din röst är stark, kanske just för att den sviktar, och återkommer. Också jag fortsätter följa dig och undrar: Hur leder man ett barn?



Varma hälsningar / Franck

#6 - - Franck:

Youtube-länkarna funkade inte (här är det barnen som leder mig...), googla Vois sur ton chemin och välj första. / Franck

#7 - - Jenny:

Än en gång vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men vi önskar dig inget hellre än att få slippa det här.

#8 - - O:

Hej igen! Inte blev det något solsken i går som jag hoppades på. Men alldeles vitt. Och lika vintrigt idag. Visst är det härligt att titta på. Fast nu blir det väl ännu svårare för dig att komma ut. Ha en bra dag! Kram

#9 - - AnnaMaria:

Du är fantastisk, du skriver så fint, så gripande. Jag kan inte riktigt begripa hur du har orken, så visst har du drivkrafter. Tårar är förlösande, ibland måste de bara få komma ut. Som någon annan skrev. Du är värd alla blinkande, spelande julkort i världen.



Önskar er en fin och varm jul!