harpasione

Den där permobilen...

Jag förstår om det är en och annan som börjar tvivla på att den finns.

Jag blev kvar på sjukhuset typ tre timmar över tiden för den planerade hämtningen.

Nästa försök på onsdag nästa vecka.

Och assistenten då?

Jo, om allt går som planerat ska någon hjälpsam person dyka upp här på måndag morgon. Vem vet jag inte, utom ett namn, och att det är någon som frivilligt tackat ja till att komma just till mig.

Helt okej, tycker jag.

En och annan liten kraft har återvänt efter operationen, men benen är mycket svagare och darrigare och kommer nog så att förbli. Jag kan inte böja mig ner och ta upp något från golvet utan att tappa balansen. Här inne i lägenheten tar jag mig fram själv mellan rummen, men ute eller i en trappa skulle jag inte vilja vara utan en rejäl armkrok.

PEGen använder jag några gånger om dagen till att få i mig vatten. Istället för att sätta i halsen. Det är bra.

Nu ska jag titta på sista delen av dokumentären "En fri kvinnas bekännelser".