Återkomsten

Grått nytt år.


Jag kan gå 800 m, sen är jag trött och darrig i benen.

Permobilen kommer snart.

Jag kan med ansträngning lyfta ett lätt bestick från tallriken till munnen,

helst med protein och fett på.

Korv, avokado, kräftstjärtar, köttbullar...

Jag kan svälja allt.

Men jag kan få en droppe i vrångstrupen också.

Jag kan skriva min namnteckning,

och skriva på datorn.

När jag inte orkar räta ut långfingret skriver jag med knogen eller mitt tangent bord på skärmen.

Jag kan gå långsamt uppför en trappa.

Jag kan ramla fort utför en trappa,

men det har jag inte gjort.


Jag kan läsa, det är klart att jag kan läsa.
Jag sitter i soffan med boken i knäet och bläddrar med mina egna fingrar.


Jag har just läst ut tredje boken i Millenium-trilogin.


Sådana där som Ekelöf och Tranströmmer, de är ju duktiga på att få till det.

Men jag förstår ändå ungefär hur de gör.

Filar, slipar, funderar, formulerar.

Tror jag.


Men att skapa det som Stieg Larsson har gjort med de där tre böckerna det är helt obegripligt för mig. Att hitta på en story befolkad med fiktiva personer och göra det så trovärdigt, så fängslande, så omfattande och så komplicerat, det övergår helt och hållet mitt förstånd.

Och då blir jag imponerad.
#1 - - Irving:

Det blir jag med. Imponerad alltså. De där tre böckerna är bland det bästa jag läst!

#2 - - Ylva L:

Instämmer jag också. Och det hela blir inte sämre av att Stieg ägnade sitt liv åt att bekämpa nazismen. På något sätt har jag startat böckerna med positiv inställning på grund av det - de har kanske blivit ÄNNU bättre.
Förstår att du inte haft tid att blogga innan du läst ut dem. Vet folk som gått tidigare från jobbet för att läsa dem.
Vad bra att det finns god litteratur, för alla som kanske inte rör sig illersnabbt genom livet, och för de som inte borde röra sig fullt så illersnabbt som det blir ibland.

#3 - - Johanna:

Klart jag vill vara med dig på din blogg!
Instämmer helt i vald litteratur, gjorde själv inget annat än sträckläste när jag kom över triologin!

#4 - - lee:

Hej!
Jag är bara glad att du syns igen!
Men - hur Tranströmer gör - det tycker jag är svårt att förstå - hur säger man så mycket med så lite?
Lyssna på hans inläsning av egna dikter, Östersjöar, det är manna för själen (Larsson har jag förstås inte läst...)
lee

#5 - - Ylva 2:

Vad skönt att du är tillbaka Tina, jag har saknat dig och det har nog alla dina läsare. Anar lite sollängtan hos dig... här på Gotland är det nog ännu gråare. Det är så grått så jag börjar tro att jag blivit färgblind. Håller med dig om Stieg, det var ren sorg att lägga ifrån sig sista delen när den var utläst och jag tror inte att de fungerar att läsa om på ett bra tag - kanske när man börjat bli än lite mer senil kanske. Lite samma känsla när jag la ifrån mig sista Harry Potter faktiskt - jag har älskat de böckerna med, mest för att sonen och jag har dem ihop på ett sätt som känns exklusivt - vi kan sitta och diskutera Harry i evigheter. Men Lisbeth slår de flesta när det gäller fiktiva karaktärer. Vilken makalös person!
Precis som du.
God fortsättning