harpasione

I senaste numret av VI-tidningen :

"Små stunder av lycka

Kan man lära sig att bli lycklig?

Ja, menar Sonja Lyubomirsky,

professor i psykologi vid California

university och författare till

The how of happiness.

Lycka är, enligt forskarna, till

stor del genetiskt programmerad.

Personer som föds sociala, aktiva,

plikttrogna och hårt arbetande är

bättre rustade för lycka. Men med

lite övning- genom att odla egen-

skaper som vänlighet, tacksam-

het och optimism - går det att bli

en lyckligare människa. Forsk-

ningen visar att frekventa positiva

känslor är viktigare än styrkan

på dem. Ju oftare du är lite glad

desto bättre, med andra ord. "

 Det måste vara källan till det jag hört talas om.

Ja, vad ska man säga?

Träna på att vara lycklig,

skulle man ta itu med det om man kände sig olycklig?

Eller odla sin optimism?

Är det någon av er som blir sugen på att försöka, så rapportera gärna hur det går.

Jag sitter nöjd med den slags medfödda lycka jag har.

Idag har jag varit glad åt

att jag vaknade utan svettattack,

att jag lyckades borsta tänderna själv idag igen,

att Äldsta Sonens teknikkurs verkar vara ett riktigt paradis för honom,

att jag fick kalasgod fisk med färskpotatis till lunch,

att matningsmaskinen fungerar felfritt igen,

att jag äntligen börjar få lite ordning på intrigen i min ljudbok,

att jag fick samma kalasgoda fisk till kvällsmat också,

(mer om min nya enorma matglädje, på gränsen till fixering, i ett annat inlägg).

Sen har jag ju varit lite olycklig också, åt halvgott rågbröd, förbannade svårigheter att sköta spolningen på min fina toalett med min allt svagare högerarm och att det ska vara så svårt att höra när jag säger "dra ner bh:n bak på ryggen". Alla ni som haft en bh på er vet väl hur otroligt väsentligt den kan kännas ibland?
För livskvalitén.