Nej, nu får det bli uppåt och framåt
Mycket snack om försämring nu tycker jag.
Försvunna funktioner och försvagade muskler.
Försäkringskassan var på hembesök för att göra en ny bedömning av hur många assistanstimmar jag behöver.
Jag, Mannen och assistent runt bordet.
Som sagt, mycket snack om försämring.
Jamen jag kunde ju gå i februari.
Ja, jag vet, jag hade en använbar hand hela sommaren.
Om jag verkligen försöker minnas.
Men det var då det.
Jag har glömt.
Jag har lagt det bakom mig.
Idag var det pimpning av permobilen.
Bålstöd och höftstöd,
nackstöd och justering.
Till det en halv dags uppskruvning av taklyft i sovrummet.
Också det andas försämring.
Men nu är det gjort.
Imorgon är det upp och,
nej inte hoppa för det kan jag inte,
(men det har jag väl aldrig kunnat?),
men upp och
titta efter solen, vinna betapet, köra fort med permobilen, planera Stockholmsresa, känna efter om jag inte blivit lite bättre, tänka ut något smart, säga ja till något roligt...
Och nästa vecka kan hela familjen åka linbana genom sovrummet.
Snacka om förbättring!
Linbana i sovrummet har jag alltid önskat mig!! :)