harpasione

Jag vill sprida lite kunskap.

Kunskap som är lika hemsk som jag hört när jag var liten och som jag var tveksam till om det kunde vara riktigt sant.

Persianpäls är sån där småkrullig oftast svart päls som finns i kappor, mössor

och muffar.

Så här blir de till: http://sv.wikipedia.org/wiki/Persian

Jag tycker inte om hösten.

Jag uppskattar mindre än någonsin att det blir mörkt och kallt.

Nej, det uppvägs inte alls av något slags ökat mys och hopkurande inomhus.

Vi har inte tänt ett enda ljus än

och jag vill inte kura inomhus.

Jag vill myllra utomhus.

Det enda som är bra med hösten är den förebådar snö.

Och snö kan vara gnistrande och lysa upp tillvaron.

Det som gnistrar och lyser upp kan alltid ha en annan sida också.

Till exempel en charmerande önskebrunn ett av barnen anlagt på uteplatsen.

En dag hittas en drunknad igelkott under den mörka vattenytan.

På så många sätt ett liv kan sluta.

Drunkna i en önskebrunn.

Låg den och önskade att någon skulle komma och dra upp den?

Kallt och mörkt.

En sista dysterhet: Dillen!

Har alla misslyckats med dillodlingen i år?

Vi fick inte mycket på odlingslotten.

Inte sett någon annan som fått det heller.

Ja, kronor kanske men inte blad.

Finns inte att köpa färsk dill heller.

Jag tycker om dill!

Jag tycker inte om att köpa små små askar med fryst dill som tar slut på en gång.

Jag tycker om en stor ask dill som man fryst in själv och som man kan ta fram otaliga gånger och skrapa loss så mycket man behöver till den ugnsstekta fisken, pastasåsen med kräftstjärtar eller den stuvade potatisen till isterbanden...

Men idag skiner solen.

Den värmer nog när man går ut i den.

Värmer gör också gensvaret på mina efterlysningar i förra inlägget.

Lyser upp sinnet gör skivan med Sven Arefeldt.

Ljust och varmt.