Hudfärg spelar roll

Nu har jag fått min nackkrage

i vilken jag kan luta min haka istället för att tappa huvudet framåt.


Ortopeddoktor Gustaf kom in med famnen full av diverse nackstöd.

Inte i regnbågens alla färger precis.  

Nej, han började med att prova de två hudfärgade på mig.

Puh, de passade inte!


Varför gör man såna här saker hudfärgade?

Det är fult.

Och det kan väl ändå inte vara möjligt att man tror att de kanske inte syns om de är hudfärgade?

Handledsstödet jag hade förut var också hudfärgat, och fanns inte att få i någon annan färg.

Ett knallrött eller svart handledsstöd skulle man rent av kunna bära som prydnad,

medan det hudfärgade signalerar sjukdom och elände så att det skriker om det.


Tack vare min smala hals var Gustaf tvungen att fortsätta utprovningen och hugga in på de svartvita kragarna.

Yes!


Så nu har jag en av vit lite transparent hårdplast med svarta skumgummidelar, gråa att byta med om jag vill.

Enligt asssistent ser jag nästan ut som Darth Vader i den.


Vad signalerar det liksom?

Här kommer jag och jag är svag i nacken men det står jag för, 

för jag strävar ändå efter världsherravälde i hela rymden.

Liksom.


Jämfört med någon hudfärgad mesig sak.

#1 - - Franck:

Underbart! Du är oefterhärmlig! En helt annan generation, vi talar om min mamma, hade tbc i ryggen som barn och på foton är hon klädsamt gipsad i s k vagga, men den är vit (hon var i förskoleåldern). Men sedan fick hon ett nackstöd som följt henne, och oss, och så länge jag minns dem, så har de varit oklädsamt hudfärgade. Jag har alltid kommit att tänka på sån där 'brun utan sol'-kräm som en del hade förr. Påminner lite i färgen om den där franska hudsalvan, vars fantastiska innehåll (vem orkar analysera) läker skärsår på tre timmar, lite överdrivet.



Min mamma har inte ens reflekterat över färgen. Sonen, som börjar glida ut ur Starwars-fascinationen, och t o m ur Spaceballs-fascinationen (driften med Starwars) - fast jag tror den senare återkommer i filmrepertoaren längre fram - skulle glatt salutera dig (om du ens liknande DV). Han brukade, fram tills i somras, tejpa en fromageform i hårdplast med urtagbar botten över munnen, så när han for fram här i huset i hjälm, mantel och nån mörk duk runt halsen, i brist på mörka nackstöd, då andades han häftigt i den fastklistrade fromageformen och lät som en lungsjuk DV. Men för mig räcker det att du vill ha Världsherraväldet, du behöver inte fromageform.



Varma hälsningar / Franck

#2 - - Sussi:

Hej Tina!

Här kommer en hälsning från mig några kilometer bort denna vackra höstdag. Jag är dock inne och försöker vila mig frisk från en vanlig förkylning inne på sin mest snoriga dag.



Håller med dig om mycket i det du skriver...bl a om meningslösheten över att klaga över väder bl a. Däremot kan jag ine låta bli att bli glad och inspirerad när solen skiner och det är högt till tak på himlavalvet, men det är kanske en annan femma?



Glad blev jag också över din efterlysningen av manikyr och önskan om små snygga figurer på långa vackert filade lackade naglar. Hoppas någon har hört av sig, det är tyvärr inte min starka sida.



Själv köpte jag mitt första nagellack för ett år sedan...djärvt genomskinnligt!!! Så det kan jag bidra med för det har nog inte torkat än.



Tack för att du delar med dig av ditt mod och goda humör och dina tacksamma tankar om livet. Det inspirerar mig och ger ytterligare en dimension tillvaron.



Hoppas du får ut och myllra idag om du önskar det.



Kram Sussi















#3 - - Kerstin B:

Som vanligt mkt bra synpunkt! De som gör hörapparater verkar ju ha fattat galoppen - i alla fall de där små modellerna som man liksom stoppar in i örat - Allt-i-örat-modell tror jag de heter. Sådana har jag sett i en massa olika coola färger och med glitter & allt möjligt.



Även i detta hus finns f ö en son (6,5 år) som skulle bli störtimpad av dig om du har den minsta likhet med Darth Vader! (tack för tipset om fromageformen Franck :-)

May the force be with you.... kram

#4 - - Ann-Sofie:

Hej Tina!

Din blogg är nu ett stadigt inslag i mina morgonrutiner. Vaknar, äter frukost, får iväg barn till skolan och sedan är det morgonpromenad med vovven. Därefter till jobbet och där brukar jag öppna e-posten och sen läsa bloggen där du så fantastiskt delar med dig av stort och smått och jag får alltid saker att fundera vidare på, tack för det! Idag log jag igenkännande, efter att i flera decennier ha hört min mor klaga över hemskt fula armstrumpor. Hon har levt med ett ödem i sin ena arm länge och detta gör att armen mer eller mindre ständigt är svullen och måste "tryckas ihop" av en armstrumpa som hon bär dygnet runt. De är alltid just hudfärgade och tråkiga och signalerar just sjukdom. Det skulle signalera annat om de fanns i olika färger som man kunde välja och vraka bland alltefter humör och klädsel i övrigt. Då skulle den lilla strumpan förvandlas till accessoar istället.

Idag, och även igår, glädjs jag över solskenet. Oset är fantastiskt med de råmande korna och de enorma mängderna av gäss som alla lyfter samtidigt när jag passerar med hunden, det är en mäktig syn. Hoppas att du får njuta av solskenet idag och jag hoppas också att vi ses på fest på lördag.

Kram Ann-Sofie

#5 - - NN:

Hej. Snubblade över detta inlägg. Jag har också funderat på det här med hudfärgade stödkragar. Det är ju inte så att de blir osynliga bara för att de är hudfärgade.

Jag brukar klä min med färgade nylonstrumpor. Klipp ett hål längs med tåsömmen och kräng den över stödkragen och vips har du ett överdrag som både skyddar kragen mot smuts och ger den lite färg. Idag finns ju nylonstrumpor i alla roliga färger man kan tänka sig.

Prova med olika färger för olika tillfällen.