Klagan
Nu vill jag klaga.
Jag känner mig negativ.
Min nacke är svag.
Jag är negativ till svag nacke.
Usch!
Jag tröttar ut den svaga nacken med huvudmusen vid datorn.
Måste börja använda ögondatorn mer.
Jag kan inte köra så länge med hakstyrningen på permobilen innan huvudet hänger åt sidan.
Det kan göra ont i en svag nacke
när jag drar en tröja över huvudet på kvällen.
Om jag sitter på en toa- och duschstol med alldeles för rakt ryggstöd orkar jag knappt hålla upp huvudet.
Nackstöd är hopplöst svåra att ställa in så det blir riktigt bra.
Jag har en mjuk nackkrage
som jag inte använder
för den går ju inte alls ihop med permobilens nackstöd.
Jag ska få någon slags hård nackkrage
som jag inte vet hur den ska användas?
Fy faan för svaga nackar!
Alla har vi rätt att klaga
när vi känner att vi behöver det.
Om vi har ont i armbågen,
inte har något att göra,
just förlorat vårt hem i en jordbävning,
inte har en enda vän
eller lider av panikångest.
Klaga kan man alltid.
Jag blir dock full i skratt åt folk som klagar på vädret.
Ja, så där lite trött på för mycket regn eller usch vad kallt kan man väl få tycka.
Men jag hör ibland klagomål på vädret som har en underton av:
" Vi borde faktiskt ha rätt till... "
Det tycker jag är komiskt.
Vad jobbigt det måste vara att leva med känslan att en sån sak som vädret liksom kan ha fel och att någon eller något faktiskt borde göra något åt det.
Sist men inte minst:
en mössa ska sitta långt ner i pannan
annars ser man inte klok ut.
Tänk på det alla som sätter på mig en mössa från och med nu.
Och gör det försiktigt
annars gör det ont i nacken.
Du har alltid varit känslig för mössor och kepsar som sitter för högt upp i pannan. Själv ser jag inte klok ut hur jag än trycker ner mössan. Men jag lovar att vara försiktig. Med nacken och med placeringen av mössan.
Ses snart!
Elin