Valborgstal

Halv åtta på bostadsområdets firande, uppläst av min granne Ragnar :

Förlåt alla dem som fryser när aprilsolen gått ner.

Inget är så kallt som kvällen efter den första vårvarma dagen.


När vi säger adjö till vinterns tunga täcke

tar vi också avsked av ett döljande dunkel,

snö som dämpar,

en mysig koja.


Våren kommer som en befrielse,

ett djupt andetag.


Men inte bara.


Aldrig känner jag mig så blek och naken

som när vårsolen första gången skiner så jackan bara måste av.


Aldrig fryser jag

som på kvällen då aprilsolen gått ner.


Grillen fram, marinad och potatissallad.

Njut!

Årets första glass på lunchrasten.

Njut!

Helt plötsligt dikeskanten gul av tussilago.

Sädesärlan vippar.

Njut!


Njut brasan, fyrverkerierna, 

sången, korven och ponnyhästarna.


Men förlåt dem som fryser när solen gått ner.


Förlåt dig själv om du fryser.


Vi måste ge varandra filtar.

Vi måste bjuda på potatissallad.

Vi måste ge varandra blommor.


Det värmer bäst med en annan människa.


Vår eller inte.

Det enda vi har är varandra.