Göra om

Jag hyser agg mot heminredning.

Eller mot heminredningsintresse.


Jag vet, det kan hållas på en lagom nivå eller handla om ett genuint intresse för byggnadsvård.


Men allt det där

måste ha hus för man har barn,

köpa, blåsa ur, bygga om.

Helst så trendigt så man måste blåsa ur igen om några år.


Rusta badrummet,

eller njutrummet som de kan kalla det i inredningstidningar.

(Där man byter bajsblöjor, har vinterkräksjuka och spolar av sig asbestdammet efter fasadrenoveringen innan man stupar i säng)


Hörde en kvinna i tygaffären:

- Det här var en jättefin gardin! Den skulle man ha, inte hemma, men i en sommarstuga.


En sommarstuga.

Hon hade inte ens en sommarstuga.


Drömmar om bostäder som ska göra en lycklig.

Och ta så mycket tid att man inte hinner tänka.


Göra om.

Så det blir bra.


Man kan försöka göra om sin partner också.

Länge kan man försöka.


Göra om sin kropp.

Större, mindre, bättre, slätare.


Sen kommer kanske bilolyckan, cancern, barnlösheten.

Sånt man inte kan göra om, släta ut, blåsa ur.


Vad gör hon då,

damen utan sommarstuga?


Jag kanske hyser agg i onödan?


Man kanske kan blåsa ur sig själv

och ta itu med besvärligheter?


Men hela övriga världen -

svälten, eu-valet, skolrådet.


När ska man man hinna med dem om man kaklar, sprättar, spacklar och sysslar hela tiden?  


Nej, jag hyser agg...


Obs! Detta är inte mitt valborgstal, men man kan väl inte lägga ner hela verksamheten bara för man ska skriva ett litet tal...

#1 - - cruella:

Haha, tack för ett finfint försvarstal - det snor jag rätt av, mentalt alltså. Eller på riktigt, om någon blir jobbig.



Jag gillar inte att man måste LEVA UPP till sitt boende. Har man en lägenhet i Stockholms innerstad och dessutom ett hus på Österlen FÅR man inte vara ointresserad av inredning och förbättringsprojekt;-)

#2 - - Anonym:

Nu känner jag mig gnutta träffad här men bara en gnutta. Mest för det där med gardinen - se nedan.



Orken räcker främst till att hålla stånd mot det rena förfallet för oss som dragit på oss både hus och stuga; läckande tak, flagande fönsterfärg, nytt dass o bod behövdes när ett sommarställe blev två, växande gräs, hästmyror i taket, hål i sofftyget, osv. Förutom underhåll o vidmakthållande så kanske det vore sjysst om mellangrabben o lillflickan fick varsitt rum snart, innan han blir tonåring och då måste det läggas golv och fixas toa i källaren dit vi flyttar. Det gamla golvet har vi eldat upp för det var felkonstruerat.. och toan och toagolvet är trasiga. I det läget var det faktiskt lite bonus att få välja nytt golv till toan. Illröd mosaik.



Hos en vän såg jag ett gardintyg jag tyckte om (i tyll eller vad det kan heta med mönster av trollsländor (-veknar du något lite nu??)). Det visade sig vara köpt i Genève. Hon skulle till Genève igen snart och då köpte hon mer. Med uppbådande av svärfarmors gamla symaskins sista krafter, innan den rök ihop, sydde en annan vän gardiner av tyget på plats i stugan - för hon visste hur maskinen fungerade. Nu sitter gardinerna där i lillkammaren och det ÄR roligt.



På tal om att rädda världen o sånt.: Det bor 20 miljoner människor i Brasilien. Ska de leva av att prins Charles, norrmännen o yankeesarna betalar dem för att inte hugga ner träd? Hur då? Hur länge då? Hur ska det gå?



Vem vet, inte jag? Men man får jobba på det.



Kram, H.

#3 - - Lena:

Kan det ha med uppväxten att göra...man ska vara den duktiga lilla flickan??? Alla kvinnor som jag känner och som har varit eller är utbrända, har ett perfekt hem... som taget ur en inredningstidning. Kan det ha ett samband???

#4 - - Lena:

Kan det ha med uppväxten att göra...man ska vara den duktiga lilla flickan??? Alla kvinnor som jag känner och som har varit eller är utbrända, har ett perfekt hem... som taget ur en inredningstidning. Kan det ha ett samband???

#5 - - liten:

jag brukar kalla det i-lands problem,det där att renovera upp sig,oftast mest för att andra gör så,och så handlar det nog rätt så mycket om status och avundsjuka,för mig är status tid med barnen,dessutom är det enkelt och liten risk för fuktskador om man grundat bra...

#6 - - ewa:

Nä, snälla du! Lägg inte ner verksamheten för att du ska skriva ett Första Maj tal! (Som jag så gärna velat höra.. Men du kanske lägger ut det på din blogg oxå?) Men det är nog en bra början till ett Maj tal! Skit i heminredningen o våga ta i det som är härligt o i det som är svårt. Så att man befinner sig här o nu! Tack, tack, ännu mer tack för din blogg som är så oerhört berörande både i glädje o sorg!

#7 - - Franck:

Förändring är kanske den största grej vi har vi människor som aldrig blir nöjda med att endast fylla Uppgiften som överlevt i evolutionshistorian och hittat till sin nisch. Men det är ju själva f u n k t i o n e n i förändradet som är intressant, enligt lilla mig (sic!). Förändring kan vara undvikande (av obehag som annars pockar på uppmärksamheten), men att inte förändra kan också vara ett undvikande (av det obehag man tror förändringen skulle föra med sig). Hys agg du, ty vi är blivna oförbätterliga shoppare. Fast kan man hysa agg mot damen utan sommarstuga? Eller kan man göra en annan tidning än den där som pratar om 'njutrummet' - var får dom allt ifrån. Ett embryo till nåt annat är ju du-kan-få-en-biobiljett-om-du-tipsar-om-återanvändning-i-vardagen-spalten i GRUS (JAKs tidning). Finns det fler 'återredningstidningar'?



Kram från Skogsmulle (som flöjtar i skogen på Valborg, annars hade vi kommit allihopa, dit vi tror att vårtalet ska hållas alltså)

#8 - - Marita:

Hej!

Jag håller med dig i att alla gör om och det ska vara det senaste på marknaden. Vad är det värt om man inte är frisk elller mår bra i själen. Jag har haft en tuff barndom med en förälder som var alkoholist och när jag var 19 så fick min mormor ALS och hon var mitt allt vid den tidpunkten. Hon blev sämre och sämre, det var jag som tog hand om henne det var jätte jobbigt. Nu är det länge sedan och jag vet att prylar och göra om inte är vägen till lycka, det viktiga är det jag har inom mig hur jag mår i själen.

#9 - - Elin:

Jamen åååå... Jag vet att du också gör/gjort saker som varit lika "dumt" som att kakla om ett badrum bara för att det blir fint. Jag tror att det är bra att ha ett intresse som gör en glad. Och alla bara håller med! Skärpning.

Kram ändå E

#10 - - annette:

Åh det var underbara ord. Känns jätte-bra för en som är genuint ointresserad av heminredning och hellre läser en bra bok än byter gardiner. Jag är av den sorten som inte ens ser gardiner....

#11 - - Ann-Sofie:

Härligt att läsa för mig som är helt förundrad över denna heminredningshysteri och som ser husen runt omkring byta ägare och vips så sätter "blåsa-ut-fasen" igång. Ibland blåser de till och med ut relationerna också.... Var en gång på besök i ett "perfekt" hem och det kändes bara så fel tills jag kom på vad det var - det kändes som om jag befann mig i en möbelaffär eller i ett tidningsreportage. Det kändes inte alls som ett hem, mer en utställningslokal. Jag läser precis som Annette hellre en bok, men då kanske jag inte skulle ha hus för det är inte utan att jag känner pressen från heminredningshysterin. Det handlar bara om att konsumera. Släng ut, köp nytt, släng ut, köp nytt - det kallas visst "tillväxt" som påstås vara av godo. Resursslöseri kanske är en bättre benämning. Precis som HME har jag känt att våra flickor nog måste få varsitt rum eftersom de är ganska stora. Men, de vill sova tillsammans och älskar sin våningssäng, så då får de fortsätta med det även om en del nog tycker att det är märkligt. Detta har fått mig att reflektera över det där med att vi i Sverige vill att varje barn i en familj ska ha eget rum, hur kommer det sig egentligen? Ibland tror jag att det kan vara en bidragande orsak till att vi ibland har svårt att leva tillsammans, att vi är vana vid att kunna dra oss undan för oss själva och stänga dörren när vi blir för ledsna, arga, irriterade - precis i dom lägen när vi kanske som bäst behöver andra i vår närhet... Lycka till med vårtalet, nästa steg i talarkarriären kanske blir ett 1 maj-tal? Kram

#12 - - ylval:

Det som stör mig mest med heminredningshysterin är inte intresset utan konsumtionen. Jag gillar dem som klarar av att vårda sina saker, gamla som nya, och som kan göra nytt av gammalt. Gäller även mode. Saknar återbruksrummet där man kunde fynda bland grannarnas grejor. Går fortfarande omkring i grannars gamla grejor.

Botaniserade i en Pressbyrå nyligen. Hittade en filmtidning och 51 inredningsporrtidningar.

#13 - - O:

Du är helt fantastisk i ditt resonemang. Vem blir lyckligare av allt stressande, tävlande, hetsande, jämförande....

Varför inte njuta av det man har och vara glad över det man fått. Ta vara på tiden. Gärna läsa en bok eller ge sig tid att prata med varandra.

Har retat mig på den senaste "köttskandalen". Har någon blivit sjuk av det som sålts? Eller skulle affärerna ha kastat mat som varit märkt med en veckas kortare hållbarhet? Om ingen klagat på köttprodukterna så känns det som ett lyxproblem att vi skall kassera mat när resten av världen sväler och det klagas över miljöförstöringen vi orsakar vid produceringen av vår föda.

Puss på pannan och lycka till med talet!!!

#14 - - Mattias Sigurdsson:

Snälla, HÅLL DET VÅRTALET och filma det, det vore underbart att höra. En ALS-krympling som ligger där och hyser AGG (när man förväntar sig fina saker)! Jag skulle vilja se tanternas (av båda könen och i alla åldrar) miner där i vitsippsbacken.

*s

Men skämt åsido... För drömtydare är HUS representationer av en själv. Jag misstänker att det gäller även vakendrömmar. Istället för att ta itu med sig själva heminreder många.

Att fixa till världen är också mest en flykt. Det är oss själva vi måste ta itu med. Det allra jobbigaste huset av alla att få någon ordning på!

Jävla existensen!

Annars var Bo Kaspers sansade textrader de första som kom upp i mitt sinne när jag läste ditt inlägg:

"Det ska va på vissa sätt

stilrent ner i helvetet.

Vårt palats är...

... ett fullkomligt kaos!"

Fint rimmat där av BK. Ta med det i majtalet!

#15 - - Mattias Sigurdsson:

Gjorde jag bort mig nu? ALS-krympling, det skulle vara svart humor, men det ankommer knappast på mig att odla sån.

Nu går jag och gömmer mig ett tag.

#16 - - harpasione själv:

Det var humor för mig! Jag skrattade faktiskt, sådär lite hest krymplingsaktigt... :-)

#17 - - Björn:

Ibland kan det bli så att fenomen man bara försökt avvärja, blir tydligare när många belyser det från olika håll - även underifrån. Som i din blogg.



T.ex.att man skulle kunna hitta en ny ingång till livet genom att blåsa ut sin bostad och få inkromet omvandlat av någon trendkänslig proffstyckare.



Undrar så här: Om man fått sin bostad totalomvandlad. Och ställer sig där mitt i. Kan man då säga att: "Här bor jag"? Och precis efter svara på "Vems jag?".

#18 - - KaosJenny:

Underbart skrivet. Kan känna samma sak. Vart tar livet vägen i all jakt efter det perfekta. Kram på dig

#19 - - Mattias Sigurdsson:

Det var verkligen skönt att höra Tina! Jag har liksom inte gjort mig känd varken för min diplomatiska förmåga (mitt horoskop ger mig alibi därvidlag; vi Skyttar är födda med foten i munnen säger handböckerna) eller förmåga att tänka efter före (jag säger bara trolldruva, för somliga som var med...)



:-)

#20 - - Mattias Sigurdsson:

Förresten Tina, minns du min väninna och såpbubbleblåsningen jag bad dig om...? Idag gav den resultat (tillsammans med många andras såpbubbleblåsning och framförallt hennes egna ansträngningar förstås). Utan detaljer - det kan jag inte berätta så här öppet - så har patientsäkerheten hon slogs för nu säkerställts. :-)

#21 - - Irving:

Men hallå, jag håller med Elin! Intressen som gör en glad är väl jättebra. Och visst blir man väl glad av att ha det fint omkring sig? Men det måste ju ligga hos ens egna ögon, inte vad andra förväntar sig att det ska vara. Vi grävde fram den vita soffklädseln och bytte till den och så tog vi några gröna kuddar och vips blev det vårgrönska inne, jättemysigt. Jag tror sånt där heminredande är lite boande, lite gemenskapsfrämjande, när man fixar tillsammans. Som fåglar som bygger bo nu på våren. Vi har en blivande familj i fågelholken i björken utanför, de jobbar och står i massor. Men jag kan hålla med om att det kan bli lite väl hysteriskt ibland. En del heminredningsprogram man ser på tv är rent hemska. Jag skulle gråta om jag kom hem och hade fått ett nyrustat men helt galet vardagsrum. Fast jag kan heller inte förstå varför man låter någon annan tala om vad som är fint eller inte hemma hos en själv. Fast jag tror nog också att många, kanske alldeles för många, går runt och är lite olyckliga och försöker dämpa det med en konstant yttre förändring. Som om det är för smärtsamt att stanna upp och ta tag i verkligheten. För verklig förändring, rejäl och inre förändring, är smärtsam när man väl tar itu med den. Å andra sidan är det värt det, när man väl kommit ut på andra sidan och faktiskt kan få det där lugnet man längtat och strävat efter. Nu blev det djupt på slutet här och då kan jag passa på att rekommendera muminböckerna för alla som går runt och är rastlösa. Muminfamiljens livsfilosofi är så underbar. KRAM

#22 - - Kusin ;):

Jag har bott i hus och då gick alla pengar till takrännor, garage, tapeter, nya golv, garagebygge, gödning till gräsmattan, mm. Sen kom skilsmässan och nu bor jag i lägenhet. Efter skilsmässan inser man något mer VAD i livet som betyder något... Att ha någonstans att bo samt ha råd till det. Nu har jag pengar att njuta av livet för, inte så mycket men jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag går ut med Kärleken och äter på restaurang.

Jag undrar när folk har tid att njuta i sina "njutrum" och glasverandor som kostat dem alla besparingar? Bjuder de någonsin hem vännerna som de köpt det där stora matsalsbordet till? Jag blir i allafall aldrig hembjuden till någon numera, så man undrar ju...?!

Nej, vet du Tina! Vi struntar i gardinerna och lever i nuet du och jag! Kram på dig!

#23 - - Franck:

Nu är jag lättrörd, men dessa kommentarer stämmer mig i både dur och moll, ni väcker hela registret. Flera av er talar om förväntningar på vad andra ska tycka, det tror jag är en nyckelpunkt. Om vi släpper det, utan att släppa taget helt ska jag kanske säga, är vi inte friare då? Tja, inte vet jag, men frihet är ett brett begrepp har jag tänkt. Det är också ganska socialt, är det inte, vi hittar ändå kanske ett gäng som får oss att känna oss friare eller är jag friare fastän ingen bryr sig om mig? Nyss lyssnade jag på Bred dina vida vingar, som jag sjöng mycket under några år i tonåren och när jag lyssnar nu, då känner jag mig fri! Är jag fri? Kan jag bete mig hur jag vill? Nej, för konsekvenserna av det kanske jag inte önskar. Kan jag tänka fritt? Jamensåklart. Känslan är viktig och om du talar om för mig att Bred dina är en hjärntvättslåt av Lina Sandberg som understryker synderna, då tar du ifrån mig känslan av frihet och du säger att jag inte är fri. Kan jag acceptera att du känner dig fri av psalmen Bred dina vida vingar (och det inte skadar mig eller nån annan), då har jag sett att du är fri (även om jag tycker att Lina var hjärntvättad, vilket hon, oss emellan, såklart inte var…).



Kanske kommer våra barnbarn barn, om de får leva, bedöma oss som totalt världsfrånvända, någon som inte tror det?



Men vi behöver styrka och där du får styrka (utan att skada dig eller andra), där blir du fri!



Stämmer det?



Tack för utrymmet, och ursäkta vräkigheten.

#24 - - Therese:

Varför tar alla alltid för givet att man måste stressa för att ha det fint omkring sig? Verkar som att vissa tror det är en motsättning att ha barn, ägna dem tid och samtidigt ha det trivsamt omkring sig vad gäller "inredning". Givetvis är det när det kommer till kritan värdsligt vilken soffa man har, men om man är intresserad av möbler/inredning/mode så tar det inte bara tid, det är roligt också. Få klagar på de män som tillbringar TIMMAR varje vecka framför tv:n då det är hockey och fotboll, men om en kvinna inreder och städar för att ha det fint så hoppar de (avundsjuka?) kvinnorna fram och istället för att säga något fint eller trevligt så börjar de ifrågasätta om man verkligen är lycklig eller tar sig tid för barnen...absurt. Om var och en försöker hålla koll på vad som gör just de lyckliga istället för att ondgöra sig över andra vore väl världen en bättre plats.

#25 - - Elin:

Just det!

Heja Therese!

#26 - - Mattias Sigurdsson:

(Therese och alla andra)



Vilket alltihop stärker min gamla tes: I livet handlar det mindre om VAD man gör än om HUR man gör det.