Tankar
Jag såg Joyce Carol Oates på tv igår.
Hon sa att man måste ha tid att tänka
för att man ska kunna skriva.
Det har hon nog rätt i.
Men man måste ut i världen också,
för att få något att tänka på,
sa inte Oates.
Det sa jag.
Det tänkte jag.
Ibland räcker det att gå till brevlådan
eller apoteket...
Ibland tänker jag på vem jag tycker ska vara med i Let's dance nästa säsong.
Horace Engdal tycker jag.
Ingemar Stenmark, men honom har de nog redan en projektanställd som försöker övertala.
Kristina Lugn.
Sist men inte minst en proffsdansare med orakade armhålor.
Det ena mer osannolikt än det andra.
Det tänker kanske inte Oates på?
När jag var ute i världen senast
tänkte jag på hur hela världen lutar.
Mitt huvud lutar åt höger.
Alla trottoarer lutar ut mot gatan.
Går man på vänster trottoar lutar det åt höger.
Alla gator är välvda.
Går man på höger sida lutar det åt höger.
Skitjobbigt.
Snart ska jag få ett nackstöd med sidostöd och pannband.
Det är sånt man inte vill ha om man inte behöver det,
men när man märker att hela världen lutar åt höger
då tänker man beundrande:
Tänk vad det finns!
Vad händer med tankarna om huvudet lutar?
Lutande värld är jobbigt. Fjällstugan vi hyrde förra veckan lutade definitivt någon grad nedåt backen. Uppför till spisen. Lillungen som var febrig och sjuk blev ännu yrare i mössan när hon försökte ta sig fram.
Hamnar tankarna till höger i huvudet blir det väl en borgerlig röst nästa gång.
Haha.