harpasione

Två dagar av lätt svävande huvudvärk.

(Men inte idag! )

Väderomslag?

Nästäppa?

Dålig rytm i kaffedrickandet?

Eller är det nu jag inte kan vädra ut koldioxiden ur mina lungor?

Undrar hur många dagars ont i huvudet det tar innan jag inte vaknar nästa morgon?

Min läkare har semester till 9 mars.

Jag mejlar direkt till lungkliniken:

"Jag vill prova ut en ventilator."

Väntar på svar.

Huvudvärken har gått över,

men det är lite svårare än förut att åstadkomma djupa gäspningar

och såna där suckandningar när man känner att man fyller hela lungorna.

Vaknade imorse också.

Hörde familjen ge sig av till sitt.

Tyst.

Ringer på dörren.

Assistenten brukar inte ringa,

de bara knackar och går in.

Jäklar, då har den som gick sist råkat låsa dörren.

Plingar på dörren igen.

Tyvärr, jag kan inte gå och öppna.

Jag kan inte ropa,

jag kan inte göra någonting.

Jag tänker att hon skulle kunna gå till skolan och hämta sonens nyckel.

Jag slumrar och tänker att nu får jag sovmorgon.

Jag tänker att jag skulle klara mig här väldigt länge.

Efter några timmar skulle jag kanske känna mig lite törstig och kissnödig.

Tur att det är vinter så täcket känns alldeles lagom varmt.

Det svider lite i ögonen,

som brukar få ögondroppar på morgonen,  

men det går nog över.

Telefonen ringer en gång.

Tyvärr, jag kan inte svara.

Den ringer en andra gång,

och en tredje.

Jag förstår att någon eller några är engagerade i min låsta dörr.

Betryggande.

Plötsligt kommer morgonrufsig dotter intumlande i sovrummet.

- Vad det ringer!

Lås upp dörren, försöker jag säga,

men det kan jag förstås inte.

Det ringer igen.

Hon svarar.

Mannen säger: - Lås upp dörren.

Det gör hon förstås,

och så är allt som vanligt.

Huvudvärk eller inte,

jag vaknar nog imorgon också.