Min kropp och jag
Nu händer det saker med min kropp.
Senaste veckan har benen blivit svagare.
Att jag känner det så väl kan bero på att jag bytt till ett par stadigare och tyngre tofflor för att stå stadigare i stålyften.
Jag kan inte styra mina fötter på fotstöden längre.
Jag kan inte alltid få upp fötterna på stålyften.
Nacken är också tröttare.
Orkar inte en hel dusch utan nackstödet.
Jag får inte panik.
Jag blir inte ledsen.
Jag har redan börjat flytta ut ur min kropp.
Jag flyttar upp i huvudet.
Där har jag min hjärna och mina sinnen.
Vården och omsorgen om min kropp överlämnar jag åt andra.
Armén och assistenterna.
Om jag inte lyfter fötterna gör de det.
Efter varje fysisk försämring har det hittills kommit en förbättring
i form av ett hjälpmedel eller mer assistans.
Kroppsdelar är nästan till mindre besvär när de inte förmår någonting alls
än när de kan röra sig lite.
Mina ben har varit vackert muskulösa tills nu.
Nu börjar de falla ur.
Mina armar är spensliga och rödflammiga,
mina axlar knotiga,
min hals senig och sned,
mina fötter svullna.
Min mage tittar jag ned på ibland.
Min mage är slät och vacker,
vackrare än någonsin tror jag.
Trots kroppen
äter och dricker jag
andas jag
kommunicerar jag
skrattar och gråter jag.
Det räcker.
klapp på magen, kram, massage på arm och ben, vill prata med hela kroppen - häng i, hjälp till, var med
det är ju bra att du kan avstå en del av de mekaniska förmågorna din kropp hade men inte har
men de andra! din kropp måste fortsätta ta hand om din själ, andas, pumpa runt ditt blod och ge din hjärna energi nog att uppleva och förmedla
Hälsning till Harpasiones kropp: häng i!