Sprätt till exempel

När hönan sprätter

följer hon sin natur.


Hon gör det hon är ämnad för.


Jag cyklade ut en mörk kväll med två små barn.

Vi turades om att cykla först

och den förste bestämde vart vi skulle svänga i varje korsning.

Irra hur som helst.

Lost i mörkret.

Ibland dök det upp något vi kände igen:

-Oj, där bor ju hon!

-Va, här ligger Konsum?


När jag väntade på tåg i Borlänge gjorde jag det första gången.

Jag tog fram saxofonen spelade.

En dam la en tia och några killar två enkronor.

Mitt hjärta bankade.

Sen hittade jag ett gathörn lagom långt från jobbet

för att hinna dit en sväng på lunchrasten.


Jag rymde en gång.

Ingen visste var jag var en hel helg. 


Jag kände att det var detta jag var ämnad för.

#1 - - Gudrun G:

Okej, du tänker så! Det instinktiva livet där måsten och bekräftelsebehov från omgivningen inte behövs. Där magkänslan styr och den präktiga, praktiska verkligheten får lugna ner sig ett tag. ånt sprättande måste det blir mer av, tufft sprättande med hög svansföring. Ibland behöver man vara fler för att riktigt våga sprätta iväg, sprättklubben?

Kram

#2 - - Jenny:

Gud så härligt det låter. Jag kan verkligen se dig framför mig med en saxofon spelandes på en tågstation, med munstycket felvänt :)



ÅÅÅ, jag längtar efter att få rymma!!

#3 - - Gise:

Jag sprättade iväg till England när jag var ung. Jobbade mig fram som städare på ett åldringshem.

Besökte en spågumma på ett nöjesfält som tittade i handen och sa: You are not born to do this!

Va? Att resa? Hoppa på äventyr?

Hon måste ju ha menat STÄDA kom jag på långt efteråt. Så nu har jag slutat städa. Sprätter bara lite på mitten. Kram från Gise

#4 - - O:

Alla kanske behöver tänka över vad som är viktigt, vad som är nödvändigt och hur mycket eget sprätt-utrymme man behöver eller skulle vilja ha. Ta chansen att göra något oväntat när tanken dyker upp. Jag skall försöka bli bättre på det. Tack för idén. Stor kram. Ha en bra dag.