Sprätt till exempel
När hönan sprätter
följer hon sin natur.
Hon gör det hon är ämnad för.
Jag cyklade ut en mörk kväll med två små barn.
Vi turades om att cykla först
och den förste bestämde vart vi skulle svänga i varje korsning.
Irra hur som helst.
Lost i mörkret.
Ibland dök det upp något vi kände igen:
-Oj, där bor ju hon!
-Va, här ligger Konsum?
När jag väntade på tåg i Borlänge gjorde jag det första gången.
Jag tog fram saxofonen spelade.
En dam la en tia och några killar två enkronor.
Mitt hjärta bankade.
Sen hittade jag ett gathörn lagom långt från jobbet
för att hinna dit en sväng på lunchrasten.
Jag rymde en gång.
Ingen visste var jag var en hel helg.
Jag kände att det var detta jag var ämnad för.
Okej, du tänker så! Det instinktiva livet där måsten och bekräftelsebehov från omgivningen inte behövs. Där magkänslan styr och den präktiga, praktiska verkligheten får lugna ner sig ett tag. ånt sprättande måste det blir mer av, tufft sprättande med hög svansföring. Ibland behöver man vara fler för att riktigt våga sprätta iväg, sprättklubben?
Kram